Studiefrågor till punkten “DEN LENINSKA PLANEN FÖR DET MARXISTISKA PARTIETS UPPBYGGANDE.” ur SUKP(b):s historia utgiven av SUKP(b):s centralkommitté 1938

Stockholmsavdelningen genomför studiemöte om detta avsnitt ur SUKP(b)s historia, sid 41 till 52, Oktoberförlaget 1972. Här är studiefrågor:

  1. I texten står det:

“Marxismens seger över folklighetsrörelsen samt arbetarklassens revolutionära aktioner, som visade att marxisterna hade rätt, stärkte den revolutionära ungdomens sympati för marxismen. Marxismen kom på modet. Detta medförde, att det till de marxistiska organisationerna plötsligt strömmade in hela massor av revolutionär ungdom från de intellektuellas kretsar, vilka var svaga i teorin, oerfarna i organisatoriskt och politiskt avseende och endast hade en dimmig, till största delen oriktig föreställning om marxismen, som de hämtat ur de ”legala marxisternas” opportunistiska skriverier, av vilka pressen överflödade.”

Studiefråga 1: Ser vi en liknande rörelse i Sverige samt världen idag? Finns det några skillnader mellan nu och då? Hur bör vi gå tillväga om vi vill kapitalisera på ett sådant uppsving när det sker?

  1. Texten fortsätter fortsätter:

“Denna omständighet* ledde till att de marxistiska organisationernas teoretiska och politiska nivå sjönk, att ‘legala marxistiska’ opportunistiska stämningar trängde in i dessa samt att den ideologiska söndringen, det politiska vacklandet och det organisatoriska virrvarret ökade.”

* Det vill säga den ström av unga revolutionära som nämndes i studiefråga 1

Studiefråga 2: Är detta något som går att se över i kampen för en större och mer slagkraftig rörelse? Är det exempelvis möjligt att på ett kontrollerat sätt använda mer opportunistiska eller legalistiska slagord för att locka fler till kampen utan att vilseleda rörelsen? När är det i så fall nödvändigt och bör vi använda oss av en sådan taktik eller är riskerna för höga?

  1. Boken citerar Lenin:

“Jag påstår – skrev Lenin – (1) att ingen enda revolutionär rörelse kan vara varaktig utan en stabil ledarorganisation, som värnar kontinuiteten; (2) att ju bredare den massa är, som spontant dras in i kampen. . . desto oeftergivligare är behovet av en sådan organisation och desto fastare måste denna organisation vara… (3) att en sådan organisation huvudsakligen måste bestå av folk, som yrkesmässigt sysselsätter sig med revolutionär verksamhet; (4) att det i ett absolutistiskt land kommer att vara desto svårare att ‘infånga’ en sådan organisation, ju mera vi inskränker dess medlemsstock, så att den kommer att omfatta endast de medlemmar, som yrkesmässigt sysselsätter sig med revolutionär verksamhet och är yrkesmässigt skolade i konsten att kämpa mot den politiska polisen, och – (5) – desto bredare blir den krets av personer såväl från arbetarklassen som från de övriga samhällsklasserna, vilka kommer att ha möjlighet att deltaga och aktivt arbeta i rörelsen. (Lenin.Saml. verk, b. IV, s. 456.)”

Studiefråga 3: Hur hade vi som organisation kunnat applicera denna taktik? I vilket skede hade det varit lönt att börja göra så?

  1. Texten fortsätter:

“Med hänsyn härtill ansåg Lenin, att man borde börja uppbyggandet av arbetarklassens politiska parti med att organisera en allrysk, politisk kamptidning, som skulle bedriva propaganda och agitation för den revolutionära socialdemokratins åsikter. Han ansåg att utgivandet av en sådan tidning måste utgöra det första steget till partiets uppbyggande…

Lenin ansåg, att en sådan tidning inte endast kommer att tjäna som medel att ideologiskt sammanfoga partiet, utan också som medel att organisatoriskt sammansluta lokalorganisationerna till ett parti. Tidningens nät av ombud och korrespondenter, vilka är representanter för lokalorganisationerna, skal! just tjäna som det skelett, omkring vilket partiet organisatoriskt samlas. Ty, sade Lenin, ‘tidningen är ej bara en kollektiv propagandist och en kollektiv agitator, utan också en kollektiv organisatör’.”

Studiefråga 4: Fyller en fysisk tidning, efter de digitala mediernas framgång, denna roll på bästa sätt eller vore olika digitala alternativ mer effektiva? Vilka roller fyller respektive medium bäst? Vilka nackdelar har de båda?

  1. Om “ekonomisterna” skriver Centralkommittén i boken:

“‘Ekonomisterna’ påstod, att den allmänna politiska kampen mot tsarismen var en sak, som gällde alla klasser, främst bourgeoisin, och att den därför inte erbjöd något allvarligt intresse för arbetarklassen, ty arbetarnas huvudintresse ligger i den ekonomiska kampen mot företagarna för högre arbetslön, förbättrade arbetsförhållanden o. s. v….

‘Ekonomisterna’ riskerade inte längre att formellt uttala sig mot nödvändigheten av ett politiskt parti för arbetarklassen. Men de menade, att partiet inte borde vara arbetarrörelsens ledande kraft, att det inte borde ingripa i arbetarklassens spontana rörelse och än mindre leda den, utan att det borde följa efter den, studera den och taga lärdom av den….

I sin resumé av alla dessa ‘ekonomisternas’ misstag, kom Lenin till den slutsatsen, att ‘ekonomisterna’ inte vill ha ett den sociala revolutionens parti, som befriar arbetarklassen från kapitalismen, utan i stället ett de ‘sociala reformernas’ parti, som förutsätter att kapitalismens välde upprätthålles, och att ‘ekonomisterna’ på grund därav är reformister, som förråder proletariatets livsviktiga intressen.”

Studiefråga 5: Diskutera varför människor dras till “ekonomism” samt vilka moderna exempel på “ekonomister” som är relevanta och hur man kan gå tillväga för att omvandla dessa rörelser till revolutionära sådana , om detta ens är möjligt.