Saibaba inleder hungerstrejk till döden för sina rättigheter

Professor GN Saibaba är en politisk fånge i Indien som länge arbetat för daliternas och ursprungsbefolkningens rättigheter. Han inledde den 16 maj en hungerstrejk mot den brutala kränkning som staten utsätter honom för i fängelset.

Staten nekade honom en vattenflaska i plast så han kunde dricka vatten. De övervakar alla hans rörelser 24 timmar om dygnet och 7 dagar i veckan genom en kamera.

Saibaba sitter i fängelse på livstid sedan 2017 i “Nagpur Prison Center” och lider av olika sjukdomar, som högt blodtryck, kardiomyopati och pankreatit och han är delvis förlamad och kan inte lyfta tunga föremål. Utan en plastflaska med vatten som väger relativt lite så kan han inte drick vatten på egen hand i värmen som ofta når 45 grader.

Saibaba har för några år sedan varit i Sverige där han genomförde en intervju. Saibaba är ett föredöme för alla demokratiska- och revolutionära krafter i världen och alla som kan bör bidra till kampen för hans frisläppande genom att skicka protester till den indiska regeringen.

4 KOMMENTARER

  1. Läs mer här: https://thewire.in/books/gn-saibaba-letters-poetry-jail
    Översättning av en del av artikeln:

    “…Jag är inte lyckligt lottad nog att få skriva till min kärlek på telugu. Hon kan bara uppskatta mina brev om jag skriver till henne på vårt modersmål. Hon vill också skriva brev till mig på vårt språk, men återigen är de inte tillåtna. Vi använder mostersmål eller morbrorsmål.”

    I ett brev från den 31 augusti 2017 till Anjum – en fiktiv karaktär i Arundhati Roys roman The Ministry of Utmost Happiness – talar G.N. Saibaba om en av de många saker som staten har tagit ifrån honom: förmågan att kommunicera med sitt livs kärlek på deras gemensamma modersmål. Saibaba har suttit i Nagpurs centralfängelse sedan den 9 maj 2014, och eftersom fängelsemyndigheterna där inte kan censurera brev som kommer in och ut på telugu, har Saibaba och hans fru, A.S. Vasantha Kumari, blivit tillsagda att de bara kan kommunicera på hindi eller engelska. Detta gäller även när hon kan träffa honom kort under en mulakat i fängelset – de kan inte samtala på det språk som binder dem samman. Så det måste bli “mostersmål eller morbrorsmål”.

    I inledningen till en ny samling av Saibabas poesi och brev som han skrev i fängelset och som publicerades av Speaking Tiger, Why Do You Fear My Way So Much?, beklagar Kumari också förlusten av deras gemensamma språk: “Under dessa sju år var det förbjudet för dig att läsa eller skriva på telugu, vårt modersmål. Du kan bara föreställa dig hur mycket mer plågsamt detta var för mig. Jag är inte så duktig på engelska och kan bara skriva på detta språk.”

    Saibaba, tidigare professor i engelska vid Ram Lal Anand College vid Delhi University, led av polio som barn. Sjukdomen gjorde att han inte kunde gå och idag är han till 90 procent handikappad. År 2017 dömde en domstol i Maharashtra honom till livstids fängelse för påstådda maoistkopplingar. Han hade åtalats enligt Unlawful Activities (Prevention) Act. Sedan dess har flera ansökningar om borgen och villkorlig frigivning avslagits, trots att Saibaba lider av ett antal allvarliga medicinska sjukdomar. År 2021 avsatte den högskola där han undervisade honom från sin tjänst.

    Sedan pandemin började har Saibaba smittats av COVID-19 två gånger i fängelset, och hans hälsa är en ständig källa till oro för hans fru och dotter. Den “anda-cell” där han sitter i isoleringscell – som fått det namnet på grund av sin äggliknande form – är till hälften täckt av ett tak, resten har bara ett järngaller som “släpper in regn, snö och solens brännande strålar”, som Kumaris inledning beskriver.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här