KKEml ordnade för några år sedan en välbesökt bergsvandring där de diskuterade erfarenheterna från kommunisternas gerillakrig under 40-50-talet.
Greklands demokratiska armé (DSE) hade på sin höjd en styrka på omkring 50 000 män och kvinnor. DSE backades upp av Folkets civilgarde, kommunistpartiets säkerhetspolisstyrka. DSE:s gerillakamp var det första kommunistiska gerillakriget efter andra världskriget.
Ur texten om bergsvandringen:
“På en plats lika imponerande som själva eposet av DSE kom de unga kämparna att utstå otaliga uppoffringar, med det ofattbara hjältemod som det revolutionära KKE lyckades ingjuta i sina medlemmar. Den chockerande historien om de tre unga DSE-krigarna, de tre gerillasoldaterna som föredrog att dyka ner i “Charos tomrum”, snarare än att kapitulera, bekantskapen med bergen där några av de viktigaste striderna utspelade sig, förståelse av deras materiella svårigheter och väpnad kamp …”
Enligt KKEml så förlorade de kampen om makten för att de underskattade utländska makters roll:
“Folkets revolutionära kamp med EAM-ELAS-EPON-DSE under decenniet 1940-50 fann sig i kamp mot angloamerikanerna som slutligen “återlämnade” makten till bourgeoisin som antingen fanns i Kairo eller samarbetade med de fascistiska ockupanterna. Den främsta orsaken till nederlaget för denna revolutionära kamp var just underskattningen av den främmande faktorns roll.”
Kommunisterna kontrollerade en större del av landet under en period men förlorade ändå till slut.