Vänsterpartiet skriver i sitt partiprogram att de vill införa ”socialism” och bryta ”kapitalets makt” genom att bredda ”demokratin” (staten). KP vill ”utvidga demokratin till att omfatta fler samhällsområden, också de ekonomiska”. Även om de med dessa fraser inte uteslutande menar förstatliganden och kommunalisering så pekar deras konkreta förslag i den riktningen.
Vi lämnar här åt sidan det oerhört falska att kalla den borgerliga klassdiktaturen med sin demokratiska mask för ”demokratin” och går över till att bemöta påståendet att den offentliga makt som finns i Sverige idag kan utnyttjas för att på något sätt få slut på klassamhället.
Varför uppkom staten i Sverige?
Den svenska staten är en produkt av samhället på ett bestämt utvecklingsstadium när samhället splittrats i oförsonliga motsättningar. För att dessa klasser med motstridande ekonomiska intressen, inte skall förinta sig själva och samhället i fruktlös kamp, är det nödvändigt med en makt, som skenbart står över samhället, som försöker dämpa konflikten och hålla den inom ’ordningens’ gränser. Denna makt, som framgått ur samhället men som ställer sig över det och mer och mer avlägsnar sig från det, är staten. Staten är alltså en produkt av klassmotsättningarnas oförsonlighet.
Statens uppkomst och utveckling
I ursamhallet, där människorna levde i mindre stammar, fanns ännu inget tecken på att en stat skulle existera. Släktskap var det starkaste sociala bandet och människorna levde i egendomsgemenskap. Styrelseformen präglades av full politisk jämlikhet. Folket hade en direkt lagstiftande och dömande makt. Och dessutom: släktsamhällets alla fria män var beväpnade. Det fanns ingen annan armé än folket självt. Det fanns ingen särskild apparat för systematisk användning av våld för att hålla en viss del av samhället underkuvat. En sådan apparat kallas stat.
Förbättrade jordbruksmetoder gjorde det möjligt för de svenska stammarna att på 300-500-talen övergå till bosättning familjevis. Därmed var det oundvikligt att det gemensamma ägandet så småningom ersattes av privat ägande till jord och boskap. Boskapen fördelades mellan de familjer som ätterna bestod av. Jorden fördelades så att varje gård fick rätt till viss andel i byns jord. På privata äganderättens grund började sedan byborna särskiljas i rika och fattiga.
Uppkomsten av privategendomen gjorde det möjligt för enskilda familjer att förvärva mer jord än de kunde bruka. De kunde köpa upp jord från bönder som av en eller annan anledning – exempelvis missväxt – kommit på obestånd. De kunde uppträda som långivare åt bönder och sedan ta deras jord när dessa inte förmådde betala. De jordlösa fick sedan tillsammans med trälar bruka herremannens jord.
Ett viktigt steg i utvecklingen var vikingatidens (ung. 800-1050 e.Kr.) röverier, som ytterligare ökade stormännens rikedomar. Stormän och bönder fick alltmer motsatta·intressen. Stormännen kunde nu hålla sig med väpnade familjen. Fria bönder tvingades med våld att bli arrendatorer at stormännen.
Vid början av 1200-talet hade stormännen i olika landsdelar gift in sig med varandra till en landsomfattande härskarklan. Adelsklassen hade uppstått. De fick då råd att utrusta ett pansrat rytteri som var vida överlägset vikingatidens oorganiserade bondeuppbåd. De byggde ett system av borgar på strategiska platser.
Så inleddes utvecklingen av den stat som vi i Sverige fortfarande har kvar och som har samma grundläggande funktion som ett verktyg för den härskande klassen som den alltid har haft.
Ett förtryckarredskap kan inte göras om till ett redskap för arbetarklassens frigörelse
Det faller på sin egen orimlighet att en struktur som har byggts upp för att förtrycka och exploatera folket på något ska kunna ”göras om” till att bli ett redskap för arbetarklassens frigörelse. Det är lika orimligt som att Moderaterna kan ”göras om” till ett kommunistiskt parti. Det finns inte förutsättningar eftersom varje väsentlig del av byråkratin har inrättats för att försvara den härskande klassen oavsett om det är en rent repressiv funktion eller någon ”välfärdsinträttning” som inrättat för att dämpa klassmotsättningarna.
Den antika och den feodala staten var organ för exploatering av slavar och livegna och dagens svenska stat och kommuner är och förblir verktyg för kapitalets utsugning av lönarbete.