Nedan presenterar vi en svensk översättning utav IKF:s uttalande och svar angående IKP(m):s ställning angående bildandet av IKF.
Proletärer i alla länder, förena er!
En artikel av Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) med titeln “IKP (maoisterna):s ställning till bildandet av Internationella Kommunistiska Förbundet (IKF)” har nyligen publicerats. I den här artikeln uttrycker IKP(m) sin ståndpunkt gällande det föreslagna utkastet för den Förenade Maoistiska Internationella Konferensen (FMIK) – förslaget om balansen i den internationella kommunistiska rörelsen och dess nuvarande allmänna politiska linje, publicerad 2021 – FMIK organisationen, den politiska och principförklaring som godkänts där och bildandet av Internationella Kommunistiska Förbundet (IKF) 2022.
För det första utvidgar IKF en kommunistisk hälsning till IKP (m), dess centralkommitté, folkets befrielse gerillararmé, massorna som kämpar under dess ledning i det oövervinnliga folkkriget och med speciell glöd till de odödliga hjältarna i den indiska revolutionen.
Vi vill också uttrycka kamrater, att vi inte kan komma överens med det givna skälet till er försening med att uttrycka er på en fråga som är så kär för den proletära världsrevolutionen idag, liksom vändningen av er spridning i den internationella kommunistiska rörelsen, särskilt från ett parti med en så lång internationalistisk tradition som IKP(m). Därför anser vi att det är viktigt att IKP(m) klargör sin position gällande IKF. Vi tror att kamraternas uttalande kommer att bidra till den tvålinjekamp som är nödvändig för utvecklingen och enheten för den internationella kommunistiska rörelsen (IKR). Det är genom en livlig diskussion av våra skillnader som vi kommer att kunna rensa bort felaktiga idéer och i slutändan förverkliga högre och bredare internationell enhet för att ge ett större bidrag till den proletära världsrevolutionen. Att diskutera sådana kritiker och utvärderingar på offentliga plattformar har fördelen att göra det möjligt för IKR i en bredare mening vara medveten om problemen. Men vi bör inte vara nöjda med sådana plattformar endast. Om vårt mål är att rensa den marxist-leninist-maoistiska rörelsen från sina misstag och att säkerställa mer effektiva och kraftfulla handlingar i klasskampen, måste vi också använda bilaterala plattformar där utvecklingen av problem kan diskuteras mer konkret, mer detaljerat och mer öppet. Skapandet av en sådan plattform mellan IKP(m) och IKF är viktigt och nödvändigt.
Våra åsikter om några av de frågor som finns i uttalandet med titeln “IKP (maoisterna):s ställning till bildandet av Internationella Kommunistiska Förbundet (IKF)”.
Vi förespråkar öppen kamp, tvålinjekamp, uppriktig och kamratlig kritik och självkritik som de enda marxist-leninist-maoistiska metoderna för att hantera motsättningar inom den kommunistiska rörelsen. Därför ger vi vikt på kritik och råd från systerpartier. På samma sätt är vi redo att engagera oss i allvarlig självkritik när det visar sig vara nödvändigt. Emellertid väcker uttalandet från IKP(m) några frågor och kräver några förtydliganden gällande den Förenade Maoistiska Internationella Konferensen, bildandet av IKF och IKR:s enhet.
För att nå rätt slutsatser om alla frågor måste man ta den objektiva situationen som utgångspunkt. Att inte söka efter sanningen i fakta, att följa en idealistisk metod och därmed ersätta sanningen med “fakta” som vi skapar i våra sinnen eller vars resultat bestäms av oss själva i förväg, som ni kan se, sammanfaller inte med marxism-leninism-maoism. Det är nödvändigt att undvika att följa denna stil. Särskilt om vi talar i namnet av det internationella proletariatet och tjänar dess intressen. Om det finns ett problem i hur vi får information kommer slutsatserna som vi drar från den informationen vara fel från första början.
Uttalandet från IKP(m) är väldigt mycket i just denna situation. Vilken information och vilka ansträngningar har lett till slutsatserna som markerar uttalandena från IKP(m)? Om en slutsats har uppnåtts på grundval av diskussionerna som återspeglas i den allmänna opinionen under förberedelseprocessen för den Förenade Maoistiska Internationella Konferensen och som ett resultat på grundval av uttalanden från de partier och organisationer som vägrade att delta i i IKF, är det uppenbart att detta inte är korrekt eller vetenskaplig metod för att hantera problem. Vi kan dra denna slutsats från det faktum att IKP(m), för att konkretisera de slutsatser de drar i sitt uttalande, hänvisar till uttalanden från partier och organisationer som inte deltar i IKF (av diverse anledningar) och är kritiska till bildandet av IKF, och att kamrater accepterar denna kritik som väsentligen korrekta: ”Trots samtycker vi inte helt till stor del de kritiska bedömningarna och argumenten av MLM-partier och organisationer internationellt om bildandet av IKF”
Det framgår av kamraternas uttalanden att detta har varit den grundläggande metoden de har följt. Vi hänvisar inte här till den ideologisk-teoretiska kritiken av kamrater från IKP(m). Vad vi menar är processen som leder fram till bildandet av Internationella Kommunistiska Förbundet och utvecklingen som ägde rum under denna process.
Först och främst bör det klargöras att vi också lägger vikt vid kritik från partierna och organisationerna som inte ingår i IKF utan är kritiska till det. Vi kan också tydligt säga att det finns aspekter av denna kritik och utvärderingar som vi tar hänsyn till och som ger oss starkare och skarpare självreflektetioner. Så var fallet igår, och det kommer att vara fallet idag och i framtiden. Under hela denna process har vi definitivt haft våra brister. Vi talar om en plattformsprocess där dussintals bilaterala möten och flera andra möten har hållits under åren, med partier och organisationer som skiljer sig på många punkter, även om de är förenade på grunderna. Vi har inte och kommer inte att låtsas säga att vi har gjort allt helt perfekt. Under processen fram till bildandet av IKF är det naturligtvis möjligt att kritisera formen och innehållet i de diskussioner som ägde rum, eller att det inte fanns tillräckligt med diskussion. I detta avseende är vi inte stängda för utvärderingar och kritik. Vi har inga problem med att IKP(m) ger betydelse till och tar på allvar kritik och utvärderingar av partier och organisationer som är kritiska mot IKF. Huvudproblemet med IKP(m):s kamrater här är att de begränsar sig till kritik och utvärderingar av dem som är kritiska till IKF. Det faktum att kamraterna antar en ståndpunkt och formulerar kritik utan att konferera IKF i organiseringen och ledningen av processen, och utan att ha blivit informerade av IKF gällande processen visar på unilateralism. Unilateralism är utan tvekan en felbenägen metod. Kamraterna i IKP(m) har i huvudsak gjort detta misstag. Det är mycket viktigt att förstå och behärska situationen som helhet. Detta tillvägagångssätt kommer att leda till förverkligandet av kritiken. I detta avseende är kritik av organiseringen av processen en kritik baserad på fördomar. På samma sätt är det problematiskt att dra slutsatser endast på grundval av offentligt tillgängliga dokument. Under hela denna process har det varit många bilaterala och bredare deltagande möten. FMIK-processen och de problem som upplevdes diskuterades i dessa möten, inklusive partier och organisationer som inte ansåg det rätt att delta i IKF på grund av skiljaktigheter. Diskussionspunkterna vid dessa möten och inställningen hos de berörda partierna och organisationerna dokumenteras. Vad vi hoppas och förväntar oss är att ha konkreta diskussioner med kamrater från IKP(m) om dessa dokument och lyssna på deras kritik efter dessa diskussioner och denna information. Det är oacceptabelt att försöka definiera processen oberoende av vad som just har nämnts, baserat enbart på offentliga dokument och därmed förkasta de ansträngningar som gjorts.
För det andra. Under hela processen kände inte IKP(m):s kamrater behovet eller ansvaret för att kontakta de partier och organisationer som är involverade i processen för antingen kommittén som organiserade FMIK eller FMIK självt. Den tidigare samordnande kommittén för FMIK och dess konstituerande partier försökte på alla sätt etablera direkta och säkra kanaler med IKP(m). Genom dessa kanaler kunde vi direkt ha informerat och diskuterat alla viktiga frågor i ICL och det förberedande arbetet för organiseringen av FMIK. Men IKP(m) har ignorerat alla dessa ansträngningar. Liksom alla partier och organisationer har IKP(m) utan tvekan sina egna skäl till detta som de inte är skyldiga att offentliggöra. Men vi talar om en process av icke-engagemang som har fortsatt i flera år. I slutet av denna process av icke-engagemang valde kamraterna att uttala sig utan att kontakta den tidigare FMIK-organiseringskommittén, inte heller ledningen för Internationella Kommunistiska Förbundet, inte heller någon av de partier och organisationer som är integrerade i IKF och inte heller begärde de någon information. Det är en häpnadsväckande situation!
För det tredje. Vi tar IKP(m):s kritik av IKF:s teoretiska, ideologiska, organisatoriska och politiska formation på allvar. Dessa kritikpunkter kan diskuteras baserat på enhet på de tre grundläggande pelarna: 1. Försvaret av marxism-leninism-maoism; 2. kamp mot revisionism; och 3. att vara för den proletära världsrevolutionen. Det är också nödvändigt för utvecklingen av IKR på en mer solid ideologisk-teoretisk-politisk och organisatorisk grund. Tvålinjekampen bör föredras framför opportunistisk kompromiss. I diskussionerna under FMIK:s organiseringskommittés process, kom liknande kritik och utvärdering från olika partier och organisationer, och till och med från vissa partier och organisationer som för närvarande är del av IKF. I motsats till IKP(m):s förklaring är IKF en organisation som existerar med dessa meningsskiljaktigheter. Dessa ignoreras inte, de diskuteras och kommer att fortsättas att diskuteras. I diskussionsprocessen har de också återspeglats i den allmänna opinionen. Men det som är viktigt här är hur vi kommer att hantera skillnaderna på grundval av behoven hos den proletära världsrevolutionen, genom vilka metoder vi kommer att gå vidare i processen av enhet-kamp-enhet. En enhet av förståelse har fastställts på de grundläggande principerna. En inställning baserad på dessa grundläggande principer och strävan att utveckla enhet genom diskussion följs. Vi tror att denna metod är mycket mer lämplig med tanke på processen som klasskampen går igenom över hela världen och behoven hos den proletära världsrevolutionen.
I sitt uttalande anklagar IKP(m) oss för att ha en sekterisk attityd och en felaktig metod för arbete som förmodligen kan hindra tvålinjekampen. När de gör denna anklagelse förklarar de inte vilka objektiva fakta och information som en sådan bedömning bygger på. Ordförande Mao Tse-Tung definierade sekterism som politik med ”stängda dörrar”. En kort objektiv analys räcker för att se att detta uttalande inte har någon objektiv grund. Lanseringen av FMIK och grundandet av IKF var inte ett evenemang som skedde över en natt. Tvärtom, det är resultatet av mer än ett decennium av intensiva internationalistiska ansträngningar, särskilt och mest intensivt under decenniet från 2012 till 2022, under vilket ideologiska, politiska och organisatoriska förberedelser ökades, vilket resulterade i en betydande uppgång av tvålinjekamp i IKR. Under denna period, utöver formuleringen och publiceringen av många dokument, teoretiska tidskrifter och offentliga uttalanden, hölls dussintals stora möten med partier och organisationer, dussintals sammankomster och hundratals arbetsmöten. Dessa möten och sammankomster, som diskuterade frågor på grundval av dokument och deklarationer, med hänsyn till förberedelsetiden som involverade tusentals sidor med dokument, samordning, utbyte av erfarenheter, utbildningsarbete och förenade handlingskampanjer, krävde en betydande materiell ansträngning och hölls ansikte mot ansikte. Dessa händelser inkluderade sju möten med marxist-leninist-maoistiska partier och organisationer i Europa, fem möten med partier och organisationer i Latinamerika och den första konferensen för marxist-leninist-maoistiska partier och organisationer i Amerika. Av dessa deltog IKP(m) personligen i det III Mötet med Latinamerikanska Partier och informerade det fjärde dess omöjlighet att vara närvarande och bad om dagordningen för att skicka ett bidrag till mötet. Dessa förfrågningar mottogs oavsiktligt av en specifik grupp som var fast besluten att hindra FMIK-processen på alla sätt och kom inte fram på grund av informationssabotage. Denna process involverade alla marxist-leninist-maoistiska partier och organisationer som det fanns direkta kommunikationskanaler till, både de som deltog i processen och de utanför processen, som alltid blev inbjudna att delta i processen. Alla var direkt och personligen inbjudna att delta i FMIK. Det bör också betonas att detta var det enda kollektiva initiativet som systematiskt avancerade och arbetade med förberedningen av FMIK, och den enda som lyckades delvis övervinna den allvarliga och utdragna oenigheten i IKR. Denna process, i motsats till sekterism, indikerar en verklig, inte symbolisk eller bara retorisk, ansträngning för kommunistisk enhet. Om en sådan “sekteristisk position” verkligen var sann, hur skulle man förklara de betydande förändringarna i versionen av den politiska och principförklaring (PPF) som godkänts av FMIK i ”Balansen i den internationella kommunistiska rörelsen” och ”Utkastförslaget till den nuvarande allmänna politiska linjen”? Sådana förändringar förklaras av objektiva fakta. Alla som ville delta i FMIK kunde lägga fram sina åsikter, föra en öppen och uppriktig kamp, uttrycka en solid enhet av vilja och uppnå verklig enhet på högsta nivå. Nästan varje steg i FMIK-processen realiserades genom tvålinjekampen. Viktiga ideologiska och politiska skillnader mellan IKF:s medlemmar har funnits och fortsatt diskuteras under hela processen. Men detta har inte hindrat de deltagande partierna och organisationerna från att förena sig kring de grundläggande principerna för marxism-leninism-maoism och axlarna för den allmänna politiska linjen för IKR. Detta är som det borde vara. Eftersom FMIK inte är baserat på eklektiska avtal, utan på tvålinjekamp som försöker förena sig så brett som möjligt på de grundläggande principerna för marxism-leninism-maoism, har naturligtvis inte alla kritiker av ”Grunden för diskussion” som formulerats under den förberedande processen tagits upp i IKF:s ”Politiska och principförklaring”.
Resultatet av skapandet av IKF; ”Så, IKF som bildas under namnet ‘enade’ återspeglar bara attityden hos en typ av marxist-leninist-maoister. Det representerar inte den enhetliga förståelsen hos flera partIer”, förtjänar att utvärderas på flera punkter. Först och främst är vårt problem inte bara vilken förståelse som markerar den position som har tagits eller troligen kommer att tas, utan också om den ideologisk- teoretiska, organisatorisk-politiska linjen som uppstår har en motsvarighet i klasskampen. För det andra är påståendet att “det representerar inte den enhetliga förståelsen hos flera partier” en subjektiv utvärdering, inte en objektiv. Enligt vad och enligt vem representerar IKF inte ”den enhetliga förståelsen hos flera partier”? De marxist-leninist-maoistiska medlemmarna i IKF har kommit överens om att de nuvarande villkoren i klasskampen kräver att kommunister tar en enhetlig position och bildar en central plattform. Några av de marxist-leninist-maoistiska styrkorna, av olika skäl, deltog inte i att förverkliga denna formation. Naturligtvis har ungefär två olika förståelser och två olika inriktningar dykt upp. Ingen position eller plattform som kan eller skulle kunna bildas representerar ”helheten”.
Att representera helheten tar alltid formen av att komma överens om allmänna linjer, grundläggande principer och allmän orientering. Detta är vad som har gjorts i IKF:s specifika fall. Naturligtvis är det att föredra att förena en så stor del som möjligt. Det är dock inte något att föredra för oss, under påskott av att förena sig med en bredare komponent, föredras att lämna skapandet av ett internationellt förenat center av kommunister, som etablerar sig i termer av den period vi går igenom och processen framåt, till ett framtida okänt datum. Som anges i grundandet av IKF:s uttalande är det dessutom en organisation som är öppen för alla marxist-leninist-maoister. På vägen till den Förenade Maoistiska Internationella Konferensen togs ingen ställning för att ”de som accepterar diskussionsutkastet som presenteras av förberedande kommittén kan komma, andra kan inte”. Tvärtom, det konstaterades att de som var kritiska mot FMIKOK:s politiska utkast skulle uttrycka sina åsikter och kritik i FMIK, försöka göra sina idéer dominerande och utgöra en starkare enhet av kamp tillsammans med dem som bestämde sig för att gå med i FMIK men var kritiska mot FMIKOK:s politiska utkast, etc. Om preferensen, trots alla dessa ansträngningar, är att förbli avlägsna, vem bör kritiseras? Det är avslöjande att bland dem som inte deltog har ingen lagt fram att de inte blev inbjudna att delta eller att de har förhindrats. Med andra ord, vem är hinder för en bredare enhet? Tillvägagångssättet för en ”typ av marxist-leninist-maoistisk” position är utan tvekan kopplad till kritik gällande IKF-sekterism. Detta tillvägagångssätt är baserat på enheten i den politisk-ideologisk-organisatoriska linjen för en väsentlig del av IKF:s komponenter. Vi fundamentalt motsätter oss uppdelningen av maoistiska strömningar till “olika typer och block”. Det faktum att det finns kommunistiska partier närmare varandra leder inte till att vi betraktar dem som samma “typ”. Detta tillvägagångssätt skulle tjäna till att maskera de politisk-ideologiska skillnaderna mellan maoistiska rörelser i olika länder, dölja tvålinjekampen inom maoistiska rörelser och ignorera de unika och oberoende strukturerna i maoistiska rörelser i varje land. Det är inte korrekt för IKP(m):s kamrater att betrakta IKF som ”någon form av” monolitisk strömning inom maoism. Den ideologisk-politiska affiniteten hos majoriteten av IKF:s medlemmar leder kamrater till denna skenbara slutsats. Eventuellt kan källan till kritiken “sekterism” formas av antagandet att majoriteten av medlemmarna påtvingar sina positioner på grund av deras närhet, vilket faktiskt inte är fallet. IKF avvisar den monolitiska “one-size-fits-all”-kritiken som kamraterna talar om. Det är i linje med verkligheten och med IKF:s strategi, som är baserad på och utövar tvålinjekampen.
IKP(m):s uttalande lyder: ”Vårt parti släppte redan sitt policydokument om bildandet av en internationell organisation 2017 och detta publicerades i Maoist Road som en del av den internationella debatten. […] Innan detta publicerade vårt parti ett dokument där det tydligt framlades erfarenheterna från den internationella kommunistisk rörelsen, syntetiserade den nuvarande internationella situationen och om rörelsen och om bildandet av en internationell kommunistisk organisation som passar den, det betyder om en proletär internationell organisation som omfattar maoistiska partier, organisationer och de relaterade ideologiska, politiska och organisatoriska aspekterna. IKR publicerade detta också. Nepals Kommunistiska Parti (revolutionära maoisterna), Tunisien, RKP-Kanada, Kommunistiska Partiet (Maoister) i Afghanistan, Union Obrera Communista (mlm) gjorde ansvariga studier och observation, skrev kritiska anteckningar och skickades till KFMIK för debatt. Men det fanns inget svar från arrangörerna och supportrarna.”
Man kan argumentera för vilka grunder diskussionen om plattformen som föreslogs för den internationella kommunistiska rörelsen i IKP(m):s uttalande (IKP(m):s centralkommittéupplösning från 2017) inte sattes på dagordningen. Enligt vår åsikt är det viktigaste skälet till detta att IKP(m) inte har gjort någon särskild ansträngning för att lägga detta dokument på dagordningen för andra partier och organisationer. Vi pratar om ett dokument som överförs via internet eller “via mellanhänder”! Som framgår av textavsnittet som citeras ovan från IKP(m):s artikel har “andra” försökt sätta detta uttalande på dagordningen. Därför har detta dokument förblivit ett uttalande om att många partier och organisationer har skrivit då och då i den internationella kommunistiska rörelsen. Det är uppenbart att varje uttalande som gjorts av varje parti eller organisation inte nödvändigtvis behöver vara på dagordningen för andra partier och organisationer. Tillvägagångssättet för IKP(m), som inte gör någon särskild ansträngning för “varför diskuterade ni inte vårt dokument” medan de utvärderar IKF saknar motstycke. Det bör emellertid noteras att en maoistisk rörelse som IKP(m), med en lång och solid 60-årig tradition, en ihållande, beslutsam och långvarig maoistisk rörelse i sin revolutionära strategi, upptar en speciell plats för alla maoistiska styrkor. IKF antar också denna strategi. Dokumentet som publicerats av kamrater har analyserats och utvärderats av varje medlem av IKF i enlighet med denna metod. Det skulle vara felaktigt att säga att detta dokument inte har fått den uppmärksamhet det förtjänar. Tvärtom, det var en av medlemspartierna i IKF, på begäran av IKP(m), som distribuerade dokumentet genom interna kanaler och uppmuntrade debatten om dokumentet, innan det publicerades på Maoist Road eller någon annan hemsida.
I den meningen har det haft en indirekt inverkan på processen. Utöver detta fortskrider, mognar och organiserar processen sig genom diskussioner och utbyte av idéer. Under förhållanden där kamraterna inte var närvarande i detta skede av processen, är det faktum att de ber om en särskild utvärdering av deras texter i strid med andan i dessa processer. En annan aspekt av denna fråga måste klargöras. I IKP(m):s uttalande var IKP(m) en av de partier som var involverade i början av processen som kulminerade i IKF. IKP(m) deltog i diskussionerna om förenandet av den internationella kommunistiska rörelsen och i de bilaterala och flera andra möten där sådana diskussioner ägde rum. Därför föll inte IKF ”plötsligt ut ur himlen”. Det är inte heller resultatet av en process som började med kontroll och planering av ”en viss grupp”. IKP(m), som i början av denna process, lägger allt detta åt sidan och drog en annan linje för sig själva.
IKP(m) uttalade: ”I stället för processen som följdes för bildandet av IKF, anser vår centralkommitté att det finns ett starkt behov av att mobilisera till ett gemensamt forum som arbetar baserat på godkännande och enhällighet hos alla partIer, så att, tillsammans med partierna i IKF, alla marxist-leninist-maoistiska revolutionära partier och organisationer som är ideologiskt nära dessa ömsesidigt kan utbyta sina upplevelser och ideologiska och politiska ställningar ”. Genom att fördöma IKF med en subjektiv utvärdering av IKF:s bildningsprocess och ignorera IKF-organisationen är förslaget om att mobilisera till ett gemensamt forum som ”arbetar baserat på godkännande och enhällighet för alla partier… ” är inte förståeligt för oss. Ni kan säga att IKF har brister och till och med några misstag, som redan har sagts. Varför undvika att förena den internationella kommunistiska rörelsen med ett bredare medlemskap kring den befintliga organisationen genom att göra en ansträngning för att eliminera brister, misstag och fel i denna organisation? Medan en central organisation av 15 partier och organisationer från 14 länder har bildats till följd av en lång och arbetsintensiv process, är ansträngningen att skapa en annan plattform genom att nästan ignorera den ett oacceptabelt tillvägagångssätt för oss.
Förenande under maoismen
Förberedelserna, utvecklingen och slutförandet av FMIK styrdes av kampen mellan de två linjerna. Som ett resultat av diskussionerna beslutades att förenandet runt tre huvudpelare var huvudpoängen för förenande och utveckling för marxist-leninist-maoisterna: 1) Försvarandet av marxism-leninism-maoismen, 2) kampen mot revisionismen, 3) den proletära världsrevolutionen.
Dessa principer är förkroppsligade i parollen “Förena er under maoismen!”. Denna paroll är också andan och vägledningen som styrde FMIK:s arbete och grundandet av IKF på grundval av det oöverträffade försvaret av principerna för marxism-leninism-maoismen. Det är därför vi tror att det Måste förbli i IKF som en vägledande princip som skiljer marxism och revisionism.
Det faktum att dessa ideologisk-teoretiska och politisk-organisatoriska problem diskuteras allmänt av marxist-leninist-maoistiska partier och organisationer, har de framgångsrika framstegen i de långa förberedelserna inför FMIK och det eventuella grundandet av IKF en viktig betydelse i kampen för den internationella proletära rörelsen. Denna långa och svåra process, trots dess brister, genomfördes med intensiv arbetskraft och ansträngning. I stället för att förhindra tvålinjekampen har grundandet av IKF upphöjt tvålinjekampen, som fortsätter att utvecklas i den internationella kommunistiska rörelsen, till en högre nivå.
I mars i år, 2023, avgav IKF ett offentligt uttalande genom en resolution om IKR:s enhet. Den uttalade entydigt sin ståndpunkt i denna fråga och ett antal frågor relaterade till IKR:s enhet efter FMIK. IKP(m) hänvisar inte till denna resolution. Vi kommer därför att inkludera några utdrag från detta viktiga dokument:
”Internationella Kommunistiska Förbundet kommer inte att avvara några ansträngningar för att skapa en direkt relation med alla MLM-partier och organisationer som vill arbeta mot enhet och inte splittra och som försvarar de tre grundläggande principerna: 1. Försvaret av marxism-leninism-maoismen, 2. kampen mot revisionismen och 3. att vara för den proletära världsrevolution. IKF kommer att arbeta med att hålla möten, återföreningar och forum som syftar till att upphöja tvålinjekampen och främja ideologisk och politisk enhet. Därför kommer det att stödja alla förslag, initiativ, forum, som tjänar till att utveckla enhet-kamp-enhet. Precis som det bekräftades i den politiska förklaringen och principerna:
’Den nya internationella organisationen är ett centrum för ideologisk, politisk samt organisatorisk koordination, baserat på demokratisk centralism och problemlösning genom ömsesidig och permanent överläggning mellan partierna och organisationerna som utgör den och den kommer vidga denna procedur till alla de som, trots att de deltar med sammar principer och syfte, är utanför densamma.’
Därför stänger grundandet av IKF inte processen för kampen för enhet, istället öppnar det ett helt nytt steg i den ’organiserade kampen för rekonstitutionen av den Kommunistiska Internationalen under maoismens befäl och vägledning’ och vi åtar oss att flytta himmel och jord för att kämpa för rekonstitution av den ärorika Kommunistiska Internationalen. ” Vi är redo och fast beslutna att kämpa för återupprättandet av den ärorika Kommunistiska Internationalen.
Om en aktiv och betydande del av den internationella kommunistiska rörelsen (IKR) kan förena sig på grundval av principerna för marxism-leninism-maoism, varför kan inte dessa partier göra det? Varför karakteriserar ert uttalande detta framsteg som ett problem för enhet? Kan sådan enhet endast uppnås om hela IKR förenas samtidigt? Är det inte en paradoxal slutsats att tro att de subjektiva faktorerna för revolution är för svaga, att IKR är för dåligt och samtidigt hävda att det snäva och medvetna förenandet av 15 partier och organisationer på den ideologiska grunden för principerna av marxism-leninism-maoism och den avancerade axeln för den allmänna politiska linjen för IKR är en negativ sak? Har inte den historiska erfarenheten av det internationella proletariatet visat det motsatta, att kampen för proletariatets internationella enhet realiseras genom förenande och utbrytning (I, II och III Internationalen)?
Vi anser att kritiken och utvärderingarna som gjorts av IKP(m) av den allmänna politiska linjen som finns i IKF:s ”politiska och principförklaring” är relevanta frågor som måste klargöras på ett organiserat sätt, i enlighet med revolutionära proletära metoder och kriterier, som en del av tvålinjekampen. Vi hoppas ha möjlighet att diskutera var och en av dessa frågor på ett bilateralt, direkt och organiserat sätt. Vi betonar emellertid att dessa skillnader inte representerar någon skillnad i ideologiska principer som utformade grunden för de 15 partiernas och organisationernas enhet vid grundandet av Internationella Kommunistiska Förbundet. Vi är övertygade om att den internationella kommunistiska rörelsen, återförenat under denna röda fana, kommer att gå framåt och utgöra ett kraftfullt slag mot imperialismen, reaktionen och all revisionism och opportunism.
INTERNATIONELLA KOMMUNISTISKA FÖRBUNDET (IKF)
Oktober 2023