Proletärer i alla länder, förena er!

KAMRAT LENIN, DET INTERNATIONELLA PROLETARIATETS LEDANDE LJUS OCH EN STOR LÄRARE I MARXISM-LENINISM-MAOISM, BELYSER VÄGEN FÖR ENHET FÖR DEN INTERNATIONELLA KOMMUNISTISKA RÖRELSEN

Det är vi, som bildar den store proletäre strategens, kamrat Lenins armé. Intet är högre än äran att tillhöra denna armé.” (Stalin)

Som historien visar blev, den 21 januari 1924 kamrat Lenin den store ledaren för arbetarklassen och de förtryckta folken i världen, den andra stora milstolpen för marxismen-leninismen-maoismen, odödlig och lämnade efter sig ett stort arv av oöverskådligt värde. Kamrat Lenins läror, som förvandlade “framtidens värld”, vars grunder lades av Marx och Engels, från en abstrakt möjlighet till en konkret verklighet, är fortfarande fullt aktuell efter ett sekel av stora omvälvningar i världen. För att positionera sig rätt i klasskampen måste man acceptera denna “aktualitet” och orientera sig efter den. Denna “aktualitet” är samtidigt ett botemedel mot reformistisk, revisionistisk och parlamentarisk kretinism, vilket innebär kapitulation och kompromiss med härskande ideologier av alla slag. Det är garantin för tron och beslutsamhet om att en kommunistisk värld kan skapas.

LENIN SOM LÄRARE I KOMMUNISMEN SOM BRÖT IS OCH BANADE VÄG MOT INTERNATIONELL REAKTION OCH REVISIONISM

Att korrekt identifiera motsättningarna i klasskampens historia, att förstå ögonblicken av historiska brott och att vara redo i dessa bristningsögonblick var det mest framstående inslaget i kamrat Lenins hela kamp fram till sin odödlighet. Efter Marx och Engels död togs ledningen för det internationella proletariatet under lång tid över av Andra internationalens opportunism, och med kamrat Stalins ord: “En period då Andra Internationalens partier inte var förmögna att ta över den teoretiska kampen för att befria det internationella proletariatet och de förtryckta folken i världen från inflytandet från dessa opportunistiska och klasskomprometterande socialdemokrater. Förutom den teoretiska kampen för befrielsen av det internationella proletariatet och de förtryckta folken i världen, med grundandet av Kommunistiska Internationalen utvecklade han en form av organisation och kamp anpassad till dynamiken i klasskampen under kapitalismens nya period.”

Kamrat Lenin förvandlade det Kommunistiska Partiet och Kommunistiska Internationalen till ett instrument för krig mot bourgeoisin genom att befria det Kommunistiska Partiet och Kommunistiska Internationalens rörelse från bojorna av legala kampformer: “I stället för revolutionär politik – förtorkad kälkborgerlighet och snusförnuftigt politiserande, parlamentarisk diplomati och parlamentariska kombinationer. För syns skull fattade man naturligtvis ‘revolutionära’ beslut och antog ‘revolutionära’ paroller… “ men som den “förvarar i byrålådorna”, befriade från legala former av kamp. ”Emellertid närmade sig ett nytt skede av imperialistiska krig och proletariatets revolutionära strider. De gamla kampmetoderna visade sig vara uppenbart otillräckliga och maktlösa gentemot finanskapitalets allmakt. Det var nödvändigt att revidera Andra Internationalens hela arbete, hela dess arbetsmetod, att driva ut kälkborgerligheten, trångsyntheten, politiserandet, överlöperiet, socialchauvinismen och socialpacifismen. Det var nödvändigt att pröva Andra Internationalens hela arsenal, att kasta ut allt rostigt och murket och smida nya vapen. Utan ett sådant förberedande arbete vore det lönlöst att draga ut i fält mot kapitalismen. Utan detta riskerade proletariatet att plötsligt stå inför nya revolutionära drabbingar utan att vara tillräckligt rustat eller till och med fullständigt orustat. Äran av denna generalprövning och general rensning av Andra Internationalens augiasstall föll på leninismens lott.” (Stalin, Leninismens grunder)

Kamrat Lenin fattade med sitt geni motsättningens kärna och insåg att kampen mot bourgeoisin inte kan bli tillräckligt effektiv och framgångsrik utan att skaka av sig bördorna som tynger det internationella proletariatets rygg, utan att bekämpa revisionism och opportunism, utan att visa massorna den sanna karaktären av dessa åsikter i teori och praktik, utan att isolera dem så långt som möjligt. Genom att etablera den dialektiska och nödvändiga kopplingen mellan den “inre kampen” och den “yttre kampen” förde han den dubbla kampen.

Kamrat Lenin gav oss kommunister den oerhört viktiga lärdomen att kampen mot revisionism och opportunism inte kan skiljas från kampen mot imperialismen och alla former av styrande reaktioner. Tvärtom måste kampen mot imperialismen rensas från revisionism och opportunism.

HÅLL HÖGT LENINS LÄROR INOM DET IMPERIALISTISKA SYSTEMETS SKÄRPANDE MOTSÄTTNINGAR

Det imperialistiska systemet, som kamrat Lenin analyserade i detalj i början av 1900-talet, har överlevt under den gångna perioden, men dess motsättningar skärps och det befinner sig i en spiral av olösliga antagonistiska motsättningar. Även om Sovjetunionens upplösning och integrationsprocessen i det kapitalistiska systemet som Kina gick igenom förhindrade att motsättningarna exploderade ett tag, fortsatte lagen om kapitalismens ojämlika utveckling och den interimperialistiska rivaliteten utvecklades till stadiet av “upplösning”. med regionala krig. Detta visar vilken kris systemet befinner sig i och att de tidigare “lösningarna” inte längre fungerar. Imperialisterna, som under lång tid upprätthållit sin kris genom att flytta systemets bördor till halvkolonierna och fördjupa plundringen av halvkolonierna, har också hamnat i en återvändsgränd.

En av de explosiva punkterna i det imperialistiska systemets inneboende problem, som har utvecklats i enlighet med Lenins definition av imperialism, är att den interimperialistiska kampen, som har visat sig i olika former under de senaste åren, för närvarande utkämpas i regionala krig. När Lenin räknade upp imperialismens motsättningar nämnde han den interimperialistiska motsättningen som en av de tre viktigaste motsättningarna.

Vi kan se att utvecklingen ligger i linje med kamrat Lenins iakttagelser om imperialismens karaktär och motsättningar: “Andra motsättningen är motsättningen mellan de olika finansgrupperna och imperialistiska makterna i deras kamp om råvarukällor, om främmande områden. Imperialismen innebär kapitalexport till råvarukällorna, en rasande kamp om monopolbesittningen av dessa källor, kamp om den redan uppdelade världens nyuppdelning, en kamp som nya finansgrupper och makter på jakt efter en ‘plats i solen’ med särskilt raseri mot de gamla grupperna och makterna, vilka envist klamrar sig fast vid rovet. Denna rasande kamp mellan de olika kapitalistgrupperna är anmärkningsvärd i så måtto, att ett av dess ofrånkomliga element är imperialistiska krig, krig för erövring av främmande områden.  Denna omständighet är i sin tur anmärkningsvärd därigenom att den leder till  imperialisternas ömsesidiga försvagande, till ett försvagande av kapitalismens ställning i allmänhet, till ett påskyndande av den proletära revolutionen, till denna revolutions praktiska nödvändighet.” (Stalin, Leninismens grunder).

Ryssland och Kina, de tidigare socialistiska länderna som har gett det imperialistiska systemet ett andrum med sina nya marknader, har blivit huvudaktörerna i den interimperialistiska rivaliteten, i strid med den hegemoniska makten USA. Det betyder att omfattningen och karaktären av motsättningarna har ökat i takt med att nya och mäktiga aktörer får allt större engagemang i kampen för omfördelning av territorier. Den stora konfrontationen med ryska imperialismens invasion av Ukraina skedde mot denna bakgrund. Det är förutsägbart att denna tendens kommer att fördjupas och spridas ytterligare. Så länge det inte finns någon direkt konfrontation mellan imperialisterna är områdena där splittringskrigen förs halvkolonier och kolonier. Halvkolonierna och de förtryckta folken i världen kommer att fortsätta att betala priset för dessa krig tills imperialisterna förklarar direkt krig mot varandra.

Med denna uppdelningen av världen i en handfull imperialistiska nationer och en majoritet av förtryckta länder – mästerligt analyserade av Lenin – fördjupas ännu mer. De tredje motsättningarna skärps med de imperialistiska plundringarna, och den halvkoloniala och halvfeodala ökningen av mäktiga nationella befrielsekrig och folkkrig som skakar det imperialistiska systemet.

Parallellt med den process där imperialismen går under motsättningar, de interimperialistiska och motsättningen imperialistiska länderna och förtryckta folk och nationer; alla delar av det styrande systemet, särskilt de imperialistiska staterna, blir mer centraliserade, militaristiska och krigiska än tidigare, vilket banar väg för alla fascistiska känslor att föra samhället in i ett motsvarande ideologiskt format. Detta uppfylls antingen av så kallade högerextrema eller under slöja av socialdemokratiska eller liberala partier. Kommunisterna och de förtryckta folken i världen, inför verkligheten av ett system som för varje dag blir mer reaktionärt och aggressivt, behöver ett leninistiskt parti för att leda proletariatets kamp om den politiska makten, som kamrat Lenin skisserat, för att organisera ett starkt motstånd mot denna reaktion. Endast ett sådant parti, idag ett marxist-leninist-maoistiskt, kan leda en oförsonlig kamp mot bourgeoisin.

LENINS STORA ARV, PARTIETS LENINISTISKA GESTALTNING: PROLETARIATETS KAMPSTAB

En revolution är ingen middagsbjudning eller som att skriva en essä eller måla en tavla eller brodera. Den kan inte vara särskilt förfinad, särskilt stillsam och mild, särskilt måttlig, vänlig, artig, behärskad eller storsint. En revolution är ett uppror, en våldshandling, där en klass störtar en annan. (Mao Zedong).

Det är avgörande hur kommunisterna definierar de befintliga motsättningarna och hur de positionerar sig inför utvecklingen. Under de hundra år som gått sedan kamrat Lenins död har imperialisterna förvandlat sina styrande strukturer till ännu större krigsmaskiner. Deras arméer, poliser, underrättelsetjänster etc. är utrustade med kapacitet som är ojämförlig med tidigare. Å andra sidan struntar en avsevärd del av de som kallar sig “kommunister” eller “revolutionärer” denna verklighet (även om den verkar teoretiskt accepterad) och är långt ifrån att positionera sig i enlighet med den. Men genom att följa en ideologisk och praktisk försoningslinje som låser in arbetarklassen och de förtryckta massorna i det styrande systemet, dämpar de massornas ilska och fungerar som vågbrytare. Medan imperialisterna och utsugningens styrande strukturer utrustar sig med allt mer våldsamma apparater och institutioner, är det nödvändigt, som anhängare till kamrat Lenin, att föra en stark ideologisk kamp mot det faktum att de som definierar sig som “revolutionärer” och “kommunister” går längre och längre bort från verkligheten att revolutionen och den revolutionära kampen kommer att baseras på vapen och våld. Att ta kamrat Lenins obevekliga kamp mot Andra internationalens opportunism som vägledning mot dessa åsikter är en av de viktiga uppgifterna för att göra kamrat Lenin rättvisa under hundraårsjubileet av hans odödlighet.

Kamrat Lenin definierade den nya typen av det kommunistiska partiet som “proletariatets krigsorganisation”. Denna definition var nödvändig på grund av det imperialistiska systemet och klassernas ömsesidiga ställning. Både processen som ledde till oktoberrevolutionen och inbördeskriget som bröt ut i och med oktoberrevolutionen var de konkreta orsakerna till varför kamrat Lenin kallade det kommunistiska partiet “proletariatets krigsorganisation”. Det är en nödvändighet att det kommunistiska partiet, som kommer att leda proletariatets och de förtryckta massornas frigörelse, har denna egenskap, medan kontrarevolutionen beväpnar sig från topp till tå med våldets apparat och medel och begår alla dessa fruktansvärda massakrer mot arbetarklassen och de förtryckta folken. Ett revolutionärt krig behöver ett stridande parti för att föra det. Bara dårar och oförbätterliga revisionister som förlitar sig på bourgeoisin kan se det annorlunda.

En del människor förlöjligar oss som förespråkare av “krigets allmakt”. Ja, vi förespråkar det revolutionära krigets allmakt; det är bra, inte dåligt, det är marxistiskt. Rysslands Kommunistiska Partis gevär skapade socialism. Vi ska skapa en demokratisk republik. Erfarenheterna av klasskampen under imperialismens era lär oss att det endast är med gevärets makt som arbetarklassen och de arbetande massorna kan besegra bourgeoisin och godsägarna, vilka bägge är beväpnade. I denna mening kan vi säga att endast med gevär kan hela världen omvandlas.  (Mao Zedong).

Vid sin grundande konferens definierade IKF konstituerandet och rekonstituerandet av de kommunistiska partierna som en viktig uppgift i kampen för den proletära världsrevolutionen. Den förståelse av det kommunistiska partiet som utvecklats av kamrat Mao Zedong är i linje med den förståelse av det kommunistiska partiet som kamrat Lenin skisserat och även berikad av Stalin, och är förverkligandet av den leninistiska förståelsen av partiet i marxismen-leninismen-maoismens ideologi. Under den period av imperialism och proletära revolutioner som vi befinner oss i, måste det kommunistiska partiet som är kapabelt att motsätta sig den växande imperialistiska reaktionens aggression och leda proletariatet och de förtryckta folken i världen till befrielse ha kvaliteten av att vara “proletariatets krigsorganisation”.

Ett väsentligt arv från Lenin är frågan om politisk makt som den grundläggande frågan för varje revolution. Lenin visade hur “Den proletära revolutionen är omöjlig utan den våldsamma förstörelsen av det borgerliga statsmaskineriet och utan att det ersätts med ett nytt” och hur “utan makt är allt en illusion”. Under Lenins personliga ledning av världens första socialistiska stat, etablerades proletariatets diktatur, som konkretiserade den proletära vägen till makten och för att upprätthålla den.

Efter Lenins död var det hans uppföljare Stalin som briljant definierade leninismen, utvecklade den vidare och gjorde den till grunden för hela den internationella kommunistiska rörelsen. Baserat på den store Lenins axlar kunde ordförande Mao föra fram den proletära världsrevolutionen till högre höjder och utveckla proletariatets ideologi. Leninismen som idag är marxism-leninism-maoism måste omfamnas, försvaras och tillämpas idag.

Som IKF kommer vi att fortsätta att utföra de uppgifter som den store Lenin tog upp och dra nytta av det arv som kamrat Lenin lämnat till oss.

Kamrat Lenin, det internationella proletariatets och marxismen-leninismen-maoismens store lärare leder och vägleder vår kamp för den proletära världsrevolutionen idag som han gjorde i går!

LEVE MARXISM-LENINISM-MAOISM!

LEVE PROLETÄR INTERNATIONALISM!

Internationella Kommunistiska Förbundet

Januari 2024