Varje år hålls en karriärmässa på Ångströmslaboratoriet, det campus där Uppsalas fysiker, kemister, matematiker och ingenjörer håller till. Mässan kallas UTNARM, och på den närvarar över 1000 besökare, samt representanter från över 100 olika företag och institutioner. Bland dessa finns SAAB, Hitachi, Totalförsvarets Forskningsinstitut, Atlas Copco, Volvo, SSAB och flera andra företag som jobbar för att främja Sveriges och andra länders imperialism. Detta är mycket upprörande för många studenter, i synnerhet på grund av flera av dessa företags direkta kopplingar till apartheidstaten Israel och dess pågående folkmord mot det palestinska folket.
Sedan november i fjol har studenter vid Uppsala Universitet tagit ställning i ord och handlingar mot Universitetets samarbete med israeliska universitet och med de företag som stöttar ockupationsmakten. De har genomfört protester utanför och innanför olika campus samt fakultetsbyggnaden Segerstedthuset. De har startat ett läger utanför Engelska Parken, samt vid ett tillfälle avbrutit en examensceremoni, varpå flera aktivister dömdes av den reaktionära staten.
Vid varje tillfälle har studenterna ställt samma krav: universitetet ska avbryta sina samarbeten med israeliska universitet, precis som de behandlade ryska universitet efter invasionen av Ukraina. Trots detta enkla krav har universitetet vid varje tillfälle vägrat höra studenternas vilja. Studenterna valde därför att göra en aktion mot mässan för att skrämma universitetet och visa sin beslutsamhet.
Den 7:e November klockan 11:07 började en student skandera slagord med en megafon, och ett flertal andra studenter, med flaggor och banderoller i hand, ropade efter. Samtidigt släppte två maskerade studenter över tusen flygblad över mässans deltagare från våningen ovanifrån och retirerade från scenen. Detta spektakel drog uppmärksamhet från varenda en av mässans 1000 besökare och ett par studenter ur massan ställde sig i trappan och ropade med i solidaritet. Många besökare tog även upp och läste flygbladen, medan reaktionärerna hastigt försökte städa bord dem från golven.
Även reaktionen var intresserad av händelsen. Studenten med megafonen greps av ordningsvakter och varslades hastigt bort efter bara 15-20 sekunder- den klassiska reaktionära strategin att separera ledningen från massorna, i hopp om att aktionen ska kollapsa. Men det reaktionärerna inte förutsett var att studenterna var bättre förberedda än någonsinn förr. De fortsatte sin demonstration, trots att en av dem gripits, och höll på i nästan en halvtimma innan reaktionen kunde stoppa dem. Studenterna lämnade byggnaden precis samtidigt som polisstyrkor anlände för att arrestera dem, men eftersom studenterna redan var påväg ut ur byggnaden gick de fria.
Utöver den stora polisnärvaron hade reaktionärerna även uppfört ett strikt väskförbud under mässan för att förhindra denna sorts händelser, men de förbluffades när studenterna dök upp med banderoller, flaggor, otaliga flygblad och två megafoner. Studenterna hade på något vis smugglat in dem rätt under reaktionens näsa.
Reaktionärerna var under den dagen tydligt nervösa. De verkade känna igen studentaktivisterna och man kunda höra dem tala i sina radioapparater om att de inte hade tillräckligt med styrkor för att hindra protesten. De hade förväntat sig att någonting skulle hända den dagen, det var tydligt: borden för SAAB och försvarsmakten var precis brevid varandra vid en av nödutgångarna och var konstant övervakade av patrullerande ordningsvakter och polis. Det stod alltid åtminstone en vakt vid SAAB:s bord och en civilpolis i närheten. Trots detta lyckades de inte stoppa studenterna.
Reaktionärerna vet att de är skyldiga och att massorna hatar dem, deras behov av konstant polisrepression bevisar det. Trots närvaro av ett stort antal ordningsvakter, poliser och civilpoliser kallade reaktionen in ytterligare styrkor för att motverka en enkel protest av 14 studenter, och ett släpp av flygblad. De var skrämda.
Trots att reaktionärerna kontrollerat alla väskor, haft otaliga vakter, polis och civilpolis på plats, och konstant kommunicerat över radion hade studenterna lyckats visa att masssornas kreativitet alltid överträffar reaktionens. De visade den dagen att de var kapabla att planera och utföra mycket större aktioner än förut, och att de inte lät sig skrämmas av övervakning och polis, även när den mest framträdande av deras egna styrka gripits. Denna aktion påvisar det dialektiska förhållandet mellan reaktionär repression och massornas organistation: Ju kraftigare förtrycket blir, desto kreativare blir massorna. För varje revolutionär eller rebell som grips växer hatet mot reaktionen och därmed beslutsamheten i kampen mot den.
Trots att lag, polis och universitet säger till studenterna att det de gör är fel och att de borde deeskalera sin kamp, vet vi kommunister sanningen: Revolution är inte ett brott!