Natten till den 23 maj utfördes en grafittiaktion mot Fackens hus i Uppsala. Slagorden som användes löd: “Facken sviker! Leve klasskampen!” och “Ner med LO-byråkraterna! Ner med klassamarbetet!”
Aktionen utfördes för att dra uppmärksamhet till det ruttna klassföräderi som ligger till grund för den så kallade ”svenska modellen”, och för att visa upp vårt missnöje för fackföreningensbyråkratin.
I Sverige råder det ett system där borgarklassen använder fackföreningsbyråkratin för att omvandla fackföreningarnas färg, från att vara kamporganisationer för arbetarklassen, till att bli systemförsvare och instrument för ökad utsugning av arbetarklassen. Fackföreningsbyråkratin är en del av arbetararistokratin, ett parasitiskt skikt som systematiskt tjänar på att hålla arbetarna nere under förevändningen att vara dess ”representanter”. Arbetararistokratin är den sociala bas vilken socialdemokratin förlitat sig på.
För att påvisa arbetararistokratins natur så kan vi ta en titt på de fackföreningar som finns i Fackens hus. Bland de fackföreningar som inrymms i Fackens hus är bland annat Vårdförbundet, som bland annat representerar sjuksköterskor och barnmorskor. Genomsnittslönen för en sjuksköterska är runt 42 000 kronor i månaden, och för barnmorskor runt 41 000 kronor i månaden. Sineva Riviero, Vårdförbundets ordförande hade 2023 en taxerad inkomst på 188 000 kronor i månaden vilket är mer än fyra gånger så hög som de arbetare hon ska representera. Sjuksköterskorna sliter i otaliga timmar övertid och har genomlidit konstant nedskärningar, men för deras “representant” råder ingen nöd!
Ett annat fack i samma byggnad är Kommunal, som organiserar diverse kommunanställda, inklusive undersköterskor, vilket är det vanligaste yrket i Sverige. Deras ordförande Malin Ragnegård hade 2023 en taxerad inkomst på 111 000 kronor i månaden. Genomsnittslönen för en undersköterska ligger runt 31 000 kr i månaden. Medan undersköterskorna sliter under omöjlig tidspress för en lön, som försvinner lika snabbt som den intjänades, avnjuter ordföranden lyx och överflöd som få i Sverige kan drömma om.
I varje förhandlingsrörelse går fackföreningsbyråkratin över huvudet på medlemmarna och sluter avtal som antingen är otillräckliga och i de flesta fall som aktivt försämrar för arbetarna. Arbetarna har under många år fått genomgå reallöneminskningar och ökad arbetsbörda till följd av denna ruttna modell. Men detta är arbetararistokratins natur, som de vampyrer de är, som livnär sig på att vara ”goda förhandlingarsparter” i förhandlingarna med kapitalet, genom att godkänna kapitalets alla krav, för att skydda sin egen ställning i utsugarsystemet som dess medlare, som möjliggör dess parasiterande på arbetarnas blod.
Vi lyfter därför parollerna:
NER MED LO-BYRÅKRATERNA! NER MED KLASSAMARBETET!
FACKEN SVIKER! LEVE KLASSKAMPEN!
TRANSPORT SVIKER! STÖD HAMNARBETARNA!
