26:e december. Startmöte för kulturrevolutionsfirandet.

Samtal med Mao Yüan-hsin

Mao Tse-tung
[1964-66]

Inledande kommentar:

Första samtalet
5 juli 1964[1]

Ordföranden: Har du gjort några framsteg i utbildningen det senaste halvåret? Har du höjt (din nivå)?

Yüan-hsin: Jag känner mig lite förvirrad över det själv, jag skulle inte våga säga att jag gjort några framsteg. Och om jag gjort några, så är det i så fall bara ytligt sett.

Ordföranden: Jag tror att du trots allt gjort en del framsteg, ditt sätt att se på problem är inte längre så enkelt. Har du läst ”nionde svaret” eller inte?[2] Har du sett de fem kriterierna för efterträdare?

Yüan-hsin: Jag har sett dem. (Efter detta talade han en stund och återgav huvudinnehållet i ”nionde svaret” och om efterträdarna.)

Ordföranden: Du har berättat om dem nu, men förstår du? Dessa fem kriterier är oskiljaktigt knutna till varandra. Det första är teori, eller också orientering. Det andra är syftet – dvs. vems sak tjänar du när det verkligen gäller? Detta är det viktigaste. När du behärskar denna punkt, är allt möjligt för dig. Det tredje, fjärde och femte kriteriet gäller metodfrågor. Du måste förena dig med majoriteten, du måste tillämpa den demokratiska centralismen, du får inte tillåta att allting bestäms av en mans ord, du måste genomföra självkritik, du måste vara blygsam och försiktig. Är inte allt detta metodfrågor?
(Medan han talar om det första kriteriet för efterträdare, säger Ordföranden:) Tänker du studera marxism-leninismen eller revisionismen?

Yüan-hsin: Naturligtvis studerar jag marxism-leninismen.

Ordföranden: Var inte för säker, vem vet vad du studerar? Vet du vad marxism-leninismen är för något?

Yüan-hsin: Marxism-leninismen betyder att man måste fortsätta klasskampen, att man måste genomföra revolutionen.

Ordföranden: Marxism-leninismens grundläggande idé är att man måste genomföra revolutionen. Men vad är revolutionen? Revolutionen är proletariatets störtande av kapitalisterna, böndernas störtande av godsherrarna och efter detta upprättandet av arbetarnas och böndernas politiska makt och dessutom arbetet med att konsolidera denna. För närvarande är revolutionens uppgifter ännu inte fullbordade, det har ännu inte kommit till ett definitivt avgörande om vem som i sista hand kommer att störta vem. Har inte Krustjev makten, har inte bourgeoisien makten i Sovjetunionen? Vi har också en del fall där bourgeoisien har greppet om den politiska makten. Det finns produktionsbrigader, fabriker och länskommittéer såväl som distrikts- och provinskommittéer, där de har sitt folk. Det finns chefer inom det allmänna säkerhetsdepartementet som är deras män. Vem leder kulturministeriet? Filmen och teatern tjänar helt och hållet deras sak och inte folkmajoritetens sak.[3] Vem är det egentligen som utövar ledningen? Att studera marxism-leninismen är att studera klasskampen. Klasskampen finns överallt, den finns vid ditt institut. En kontrarevolutionär har dykt upp vid ditt institut, är du medveten om detta eller inte? Han skrev en reaktionär dagbok som fyllde ett dussin anteckningsböcker. Varje dag öste han förbannelser över oss och bör han då inte betraktas som ett kontrarevolutionärt element? Är inte ni egentligen fullständigt okänsliga för klasskampen? Finns den inte alldeles bredvid er? Om det inte fanns någon kontrarevolution, varför behövde vi då fortfarande någon revolution?

Yüan-hsin rapporterar om en del händelser i samband med kampanjen de ”fem anti-” i den fabrik dit han åkt för att få praktisk träning, händelser han lärt sig en hel del av.)

Ordföranden: Kontrarevolutionen finns överallt, och varför skulle den då vara frånvarande i fabrikerna? Kuomintangofficerare på låg- och mellannivå, sekreterare i (Kuomintangs) länspartikontor etc. har tagit sig in. Det spelar ingen roll vilken skepnad de iklätt sig, vi måste rensa ut dem allihop nu. Klasskampen finns överallt, kontrarevolutionära element finns överallt. Sover inte Ch’en Tung-p’ing[4] alldeles i din närhet? Jag har läst det material (av honom) som fördömts av ditt institut. Du sov tillsammans med en kontrarevolutionär, och ändå visste du inte om det!

(Ordföranden frågade sedan om det politiska och ideologiska arbetet vid institutet. Mao Yüan-hsin gav sin syn på detta.)

Yüan-hsin: De sammankallar möten och pratar en massa. Utåt sett rör det sig, men de löser inte många verkliga problem.

Ordföranden: Hela landet ägnar sig åt att lära av Folkets Befrielsearmé i stor skala. Ni är medlemmar av FBA, varför använder ni er inte av detta? Har inte institutet en politisk avdelning? Vad gör den? Bedriver ni någon politisk träning eller inte?

Yüan-hsin förklarar hur den politiska träningen bedrivs vid institutet.) Det där är inget annat än föreläsningssittande och en massa diskuterande, vad tjänar det till? Ni bör gå ut och studera verkligheten. Ni har inte ens tillämpat principen att ideologin kommer först, ni har ingen verklig kunskap alls, och när människor talar om dessa saker hur ska ni då kunna förstå dem?

(Ordföranden talar sig speciellt varm for att simma i stora vindar och vågor, och uppmanar dessutom Mao Yüan-hsin att praktisera detta varje dag.) Du har redan lärt känna vattnet och lärt dig behärska det, det är utmärkt. Kan du rida på en häst?

Yüan-hsin: Jag kan inte (rida).

Ordföranden: Att vara soldat och inte kunna rida — det går inte an.

(Ordföranden uppmanar Mao Yüan-hsin att lära sig rida. Ordföranden själv rider regelbundet, och har också fått sina sekreterare och sin stab att lära sig detta.) Har du hållit på med gevärsskytte eller ej?

Yüan-hsin: Jag har inte rört ett gevär under fyra år.

Ordföranden: För närvarande skjuter milisen bra, men ni som är medlemmar i FBA har inte skjutit något. Diskutera min kritik av detta med XXX, vad är det för soldater som inte kan skjuta?
(En gång när han var och simmade, och det var relativt kallt i luften, kallare än i vattnet, sade Mao Yüan-hsin när han kom upp och kände sig lite frusen: ”Det är när allt kommer omkring behagligare i vattnet.”)

Ordföranden (ser argt på Mao Yüan-hsin): I själva verket tycker du om bekvämlighet, och är rädd för svårigheter. (Mzr han diskuterade det andra kriteriet för efterträdare, sade Ordföranden:) Du vet hur du ska se om ditt eget hus, du tillbringar all tid med att fundera över dina egna problem. Din far (Kamrat Mao Tse-min) var oförfärad och beslutsam när han stod inför fienden. Han vacklade inte det minsta, eftersom han tjänade folkmajoritetens sak.[5] Om det varit du, skulle du då inte ha fallit på knä och tiggt för ditt liv? Väldigt många av våra familjemedlemmar har offrat sina liv, dödats av Kuomintang och de amerikanska imperialisterna. Du har växt upp i ett land av honung, och än så länge har du aldrig behövt lida. Jag ska bli nöjd om du i framtiden inte blir högeranhängare utan snarare centrist. Hur skulle du kunna bli vänsteranhängare, du som aldrig behövt lida?

Yüan-hsin: Finns det fortfarande något hopp för mig?

Ordföranden: Ja, det finns hopp, men om du klarar av de kriterier jag ställt upp så är det ändå bättre.
(Ordföranden talade också om det tredje kriteriet och sade): När ni håller ett möte, hur bär ni då er åt? Du är truppchef, hur ska man vara när man är truppchef? Kan du acceptera när alla kritiserar dig? Kan du acceptera deras kritik även när den är felaktig? Kan du acceptera en falsk och orättvis beskyllning? Om du inte kan det, hur ska du då kunna ena folk? Du måste speciellt lära dig att arbeta tillsammans med människor som inte håller med dig. Om du tycker om att folk berömmer dig, om du tycker om att ha honung i munnen och sånger till din ära ringande i öronen, då ligger det illa till och det är just vad du tycker om.

(Ordföranden sade, när han talade om det fjärde kriteriet:) Förenar du dig med massorna eller ej? Är det inte så att du tillbringar din tid tillsammans med kadrernas söner och döttrar, och ser ner på andra människor? Du måste låta folk tala, och inte vara nöjd med att en person bestämmer allt.

(Ordföranden sade, när han talade om det femte kriteriet:) I det här avseendet har du redan gjort en del framsteg, du har ägnat dig lite åt självkritik. Men det är bara en början, du får inte tro att allt nu är bra för det.
(Efteråt talade Ordföranden på nytt om arbetet vid institutet:) Det mest grundläggande felet med ditt institut är att ni inte tillämpat ”de fyra första”.[6] Sade du inte att du ville studera marxism-leninismen? Vilken studiemetod använder du? Hur mycket kan du lära dig genom att bara lyssna på föredrag? Det viktigaste är att ge sig ut och lära av praktiken.

Yüan-hsin: Det är en skillnad mellan en fakultet för naturvetenskap och ingenjörskonst Och en humanistisk fakultet. Den förra ger inte så mycket tid att ta kontakt med samhället.
Ordföranden: Det är felaktigt. Klasskampen är ert viktigaste ämne, och det är ett obligatoriskt ämne. Jag har redan diskuterat denna fråga med XXX. Ert institut bör ge sig ut på landsbygden och genomföra de ”fyra upprensningarna”. Alla från kadrer till studenter bör ge sig ut, och inte en enda bör stanna kvar. Ni bör göra det nu till vintern eller till våren. Det är bättre om det blir tidigare än senare, och ni måste absolut ge er ut. Vad gäller dig själv, så får du inte bara tillbringa fem månader med de ”fyra upprensningarna”, du måste åka till en fabrik och delta ett halvår i de ”fem anti-”. Ligger det inte så till att du inte begriper ett dugg av samhället? Om du inte genomför de ”fyra upprensningarna” kommer du inte att förstå bönderna, och om du inte genomför de ”fem anti-” kommer du inte att förstå arbetarna. Det är först när du fullföljt en sådan politisk träning som jag kan betrakta dig som en utexaminerad akademiker. Om ändå det militära ingenjörsinstitutet låter dig ta din examen, kommer inte jag att erkänna ditt diplom. Om du inte ens känner till klasskampen, hur kan du då betraktas som utexaminerad? Om du ska ta din examen, ska jag lägga till detta ämne. Ditt institut har inte genomfört det ideologiska arbetet. Så många kontrarevolutionärer, och ni var inte medvetna om det. Ch’en Tung-p’ing fanns mitt ibland er och ni visste inte om det.

(Mao Yüan-hsin säger att Ch’en Tung-p’ing lyssnade på fiendens radio när han var hemma under ferierna, och att han blev fördärvad av detta.) Hur kan man tro på fiendens radio om man lyssnar på den? Har du lyssnat på den eller inte? Fienden har inte ens mat att äta, kan man tro på vad han säger? Wei Li-huang[7] drev affärer i Hong Kong. När han förlorat alla pengar återvände han. Alla ser ner på människor som Wei Li-huang, så det är svårt att tänka sig att inte fienden också föraktar honom (Ch’en Tung-Pog)

Vilka är de fyra första? (Mao Yüan-hsin talar om detta.) Du talar om detta. Varför får du då inte grepp om den levande ideologin? Jag har hört att det finns en hel del politiska kadrer vid ert institut, men de har inte grepp om det väsentliga, så naturligtvis har de inte grepp om ideologin. Naturligtvis har ert institut skördat en del framgångar, och det är inte så konstigt om det har en del problem. Vi har bara ägnat oss åt militär ingenjörskonst under ett decennium. Vår armé har ingen erfarenhet av att driva tekniska skolor. Det är som när vi lärde oss slåss 1927. Först visste vi inte hur vi skulle bära oss åt, och vi besegrades gång på gång, men efteråt lärde vi oss hur vi skulle göra.

(Ordföranden frågade också:) Hur är det med reformerna inom undervisningen vid ert institut?
Yüan-hsin: Sista gången vi hade tentamen, prövade vår enhet ut en ny metod. Alla tyckte den var bra och att den gav en riktig värdering av (varje students) nivå. Den har också haft inflytande över studiemetoderna som helhet, och gjort det möjligt att studera på ett livfullare sätt.

Ordföranden: Detta skulle ha gjorts för länge sedan.

Yüan-hsin: Förr härskade betygssystemet, så vi studerade inte initiativrikt.

Ordföranden: Det är bra att du inser detta. Jag kan inte lasta det på dig heller, för hela utbildningssystemet uppmanar ju människor att sträva efter femma i betyg. Om man inte kämpar för att få ett perfekt betyg, kan det fullständigt förhindra (alla avancemangsmöjligheter). Det fanns en student vid Pekinguniversitetet som aldrig gjorde anteckningar när han skulle och som fick mellan tre och en halv och fyra i betyg vid tentamina, och ändå var den avhandling han presenterade vid slutexamen en av de bästa i årskursen. Det finns en del människor som genomskådat det hela, och som tagit egna initiativ i sina studier. Det finns en del som genomskådat betygssystemet, och som studerar framfusigt och initiativrikt. Era lärare undervisar genom att inpränta saker och ting. Varje dag går ni på föreläsningar. Har de verkligen så mycket att säga? Lärarna bör dela ut sina föreläsningsmanuskript till er. Vad är de rädda för? De bör låta studenterna studera dem på egen hand. Att hålla föreläsningar hemliga för studenterna, och bara tillåta dem att göra anteckningar under lektionerna, är ett väldigt hinder för studenterna. Förr i tiden, när jag undervisade i K’ang Ta, brukade jag dela ut föreläsningsanteckningar till mina elever i förväg. Jag talade bara i trettio minuter, och lät eleverna studera själva. Efteråt skulle eleverna ställa frågor och läraren svara. När det gäller universitetsstudenter, och speciellt de äldre, så är huvudsaken att de studerar och arbetar med problemlösning. Vad är det för nytta med att prata så mycket?

Förr uppmanade de öppet alla att sträva efter perfekta betyg.
Folk var perfekta i skolan, men de var inte nödvändigtvis perfekta i sitt arbete. I den kinesiska historien är det ingen som tagit den högsta examen i Hanlin-akademin, som haft någon verklig begåvning eller lärdom. Dessa hittar man främst bland dem som misslyckades med att ens klara examen av den andra graden. De två största poeterna under T’ang-dynastin[8] nådde inte ens graden chu-jen. Fäst inte alltför stort avseende vid betygen, ni bör koncentrera er energi på att stärka och träna upp er förmåga att analysera och lösa problem. Spring inte efter lärarna och bli fjättrade av dem. Problemet med undervisningsreformen är i första hand problemet med lärarna. Lärarna har så många böcker, och de kan inte göra någonting utan sina föreläsningsmanuskript. Varför delar de inte ut sina manuskript till er och studerar problem tillsammans med er? När studenterna i de högre årskurserna ställer frågor, kommer lärarna bara att kunna besvara hälften av dem, och känner inte till svaren på resten, så de studerar och diskuterar problemen tillsammans med studenterna. Det är inte heller dåligt. De får inte skaffa sig en arrogant attityd som skrämmer bort människor. Till och med bourgeoisien har övergett korvstoppningsmetoden i undervisningen. Varför skulle då inte vi överge den? Det kommer att fungera bra så länge inte studenterna behandlas som anfalls mål. Lärarna är nyckeln till undervisningsreformen.

(Mao Yüan-hsin uppmanade en gång Ordföranden att besöka en utställning av nya vetenskapliga framsteg. Ordföranden svarade: ”Jag är upptagen nu, jag kan inte gå och se på den. Jag har inte tid att se på den ordentligt, och att se på blommor medan man rider är inte heller det värt besväret.[9])
Hur kommer det sig att du är intresserad av detta, och inte av marxism-leninismen? Jag hör i alla fall inte att du ställer frågor om denna aspekt av saker och ting under större delen av tiden. Vilken tidning läser du för det mesta?

Yüan-hsin: Jag läser Folkets Dagblad.

Ordföranden: Det finns ingenting som är värt att läsa i Folkets Dagblad. Du bör läsa Befrielsearméns Dagblad, eller Den Kinesiska Ungdomens Dagblad.9 Det som arbetare och bönder skriver är verkligt och fullt av liv, och de vet hur man ska förklara problem. Har du läst diskussionen om ”två kombineras till ett”?

Yüan-hsin: Jag har bara läst lite grann, och jag förstod inte mycket av det jag läste.

Ordföranden: Jaså? Ta en titt på den här tidningen (Ordföranden ger honom ett exemplar av Den Kinesiska Ungdomens Dagblad), se hur arbetarna analyserar saker och ting, se hur kadrerna i ungdomsförbundet analyserar saker och ting. De gör det mycket bra, den är lättare att förstå än Folkets Dagblad.

(Ordföranden sade också:) Era politiska studier är inget annat än prat. Om ni vill lära er en massa saker, så är det viktigaste att ge sig ut och studera mitt i verkligheten. Varför är du intresserad av din yrkesspecialitet men inte av marxism-leninismen?

När man studerar historia, måste man kombinera den med dagens verklighet, annars är det inte bra. Om man studerar modern historia och samtidigt inte ägnar sig åt att sammanställa historieskrivningar över byar och familjer, är det ett fullständigt slöseri med tid.[10] När man studerar äldre historia måste man också kombinera den med dagens verklighet, och man kan inte klara sig utan utgrävningar och arkeologi. Existerade Yao, Shun och Yii[11] eller inte? Jag tror inte på det, det finns inga verkliga bevis. Det finns reliker som ger bevis om Shang-dynastin, vi kan tro på den. Om man gräver ner sig i en hög med böcker, ju mer man studerar, desto mindre kunskap kommer man att ha.

Andra samtalet
18 februari 1966

(Ordföranden och hans brorson) diskuterade frågan om Militära ingenjörsinstitutet skulle satsa på att först ha två eller tre års studier och sedan ytterligare ett år med halvtidsarbete och halvtidsstudier. De diskuterade också samordningen och tilldelningen av arbete.

Ordförande Mao: Vetenskaps- och ingenjörsfakulteterna bör fortfarande ha sitt eget språk. Vad gäller deras sexåriga kursplan kan vi börja med att försöka skära ner den till tre år och se hur det fungerar. Vi behöver inte ha bråttom med att skära ner den till två år. När det gäller avancerad vetenskap skulle kanske, om det finns en klar målsättning, tre år vara bra, och om tre år inte räcker kan man senare lägga till lite grann.
Det är bara när det finns en klar målsättning som man kan göra mindre, men göra det bra, och det är först då som man kan kombinera det allmänna med det särskilda. Det sexåriga systemet kan då ändras till ett treårigt system, och när vi gjort detta kan våra steg vara stadiga och säkra och vår riktning kommer att vara korrekt.
När man prövar nya saker är enda sättet att fortsätta under ett par år och ständigt sammanfatta erfarenheterna.
Vetenskaps- och ingenjörsfakulteterna har sin speciella karaktär och sin speciella terminologi, så ni måste läsa ett par böcker. Men de har också någonting gemensamt med andra ämnen, det är inte bra att bara läsa böcker. Man behövde bara studera vid Whampoa-akademin under ett halvår och efter examen tjäna som soldat under ett år. På detta sätt fick vi fram många begåvade officerare, men efter att den ändrades till Arméuniversitetet (jag har inte antecknat hur länge de studerade) så blev resultatet att när folk utexaminerats blev de ständigt besegrade i strid och tillfångatagna av oss.
Jag känner inte till något om vetenskaps- och ingenjörsfakulteterna, men jag hävdar att jag har lite kunskap om den medicinska fakulteten. När man lyssnar till en ögonläkares prat låter det hela väldigt mystiskt, men den mänskliga kroppen bör ses som en helhet.
Vetenskapens utveckling går från en lägre nivå till en högre, från det enkla till det sammansatta, men när man undervisar kan man inte följa detta utvecklingsmönster. När vi studerar historia, bör vi koncentrera oss på modern historia. Idag har vi bara drygt tre tusen års upptecknad historia. Vad kommer att hända när vi har tio tusen års historia, hur ska vi då kunna undervisa om den?
Avancerad vetenskap, inklusive de grundläggande teorier som visat sig vara användbara i praktiken, måste göra sig av med de delar som i praktiken visat sig vara oanvändbara och irrationella.
När man undervisar i kärnfysik räcker det med att tala om Sakatas modell, man behöver inte börja med Bohrs och den danska skolans teorier. Risken är annars att man inte kan utexamineras ens efter tio års studier. Till och med Sakata använder dialektiken — varför använder inte ni den?

Människans förståelse av saker startar alltid från det konkreta och utvecklas mot det abstrakta. Inom medicinen börjar de med att lära ut abstrakta saker som psykologi, nervsystemet, etc. Jag tycker att det är fel, de bör börja med att lära ut anatomin. Matematiken utvecklades ursprungligen från fysiska modeller. Nu för tiden kan man inte se sambandet mellan matematiken och fysiska modeller, istället har man gått ett steg längre och gjort den abstrakt.

Tredje samtalet
1966

(Ordförande Mao:) För länge sedan var jag rektor för en grundskola och lärare i en mellanskola. Jag var också medlem av Centralkommittén, och departementschef i Kuomintang.[12] Men när jag reste ut på landsbygden och tillbringade en tid tillsammans med bönderna, slogs jag av hur mycket de kunde och visste. Jag insåg att deras kunskaper var omfattande, att jag inte var någon match för dem utan istället borde lära av dem. Utan att dra parallellen för långt så är du i alla fall inte medlem av Centralkommittén, eller hur? Hur kan du då veta mer än bönderna? När du återvänder ska du säga till din politiske kommissarie att jag sagt att från och med nu ska du åka ut på landsbygden en gång varje år. Det finns stora fördelar med detta!

Du förstår inte dialektiken, du förstår inte att ett delas i två. Tidigare trodde du att du var någonting alldeles extra, och nu tror du att du är fullkomligt värdelös. Båda delarna är felaktiga.
De som gjort sig skyldiga till felsteg bör uppmuntras. När någon som gjort ett fel inser sitt misstag, bör man peka på hans goda sidor. Han kommer i själva verket fortfarande att ha många goda sidor. De som begått misstag bör tvättas rena i varmt vatten. Om det inte är alltför hett kan de stå ut med det. Det fungerar bäst med varmt vatten. Unga människor som begår misstag bör inte avskedas. Avskedanden skadar dem, och det kan inte bli några konfrontationer. Folk som Pi-yi och K’ang Tse[13] ändrade sig. Bland de unga människor som ännu inte^ ändrat sig finns det en del partimedlemmar och en del (ungdoms) förbundsmedlemmar. Att avskeda dem skulle vara att göra det för lätt för sig.
Är ni vänster vid institutet? Jag såg en artikel som berömde er.[14] Att folk berömmer er är inte alls bra. Unga människor som ni ska ha en avbasning. Om de skäller för lite på er så är det inte nyttigt. Allting är utsatt för denna sorts tvång. När jag skrev XXX, var jag tvungen att göra det. Om jag var tvungen att skriva det idag, skulle jag inte kunna.

Vad menar vi med avancerad? Att vara avancerad är att göra det efterblivna arbetet, att analysera det som finns omkring oss, att göra undersökningar och skaffa vänner överallt dit man kommer. Våra ungdomar måste studera dialektiken, och lära sig behärska dialektiken när de löser problem. Ta mig själv exempelvis. Jag är inte alls intelligentare än andra, men jag förstår dialektiken och vet hur man ska analysera problem. Om vi använder oss av dialektiken för att analysera oklara problem, klarnar de i en handvändning. Ni måste studera dialektiken flitigt, den är synnerligen ändamålsenlig.

Noter

1. I Wan-sui (1969) är det första samtalet daterat mars 1964. Detta förefaller synnerligen otroligt, eftersom ”nionde svaret” till ryssarna, som Mao diskuterar med sin brorson knappast kunde ha funnits tillgängligt så tidigt, ens i form av utkast. Jag har därför föredragit det datum som anges i en annan källa (översatt till engelska i CB 888, s. 14).

2. Vid denna tid var Mao intensivt sysselsatt med problemet att få fram efterträdare till den revolutionära sak som han ägnat sig åt under ett halvt decennium. De fem kraven eller kriterierna för sådana efterträdare publicerades först offentligt i mitten av juli 1964, i den ledare som hade rubriken ”Om Krustjevs falska kommunism och dess historiska lärdom för världen”, översatt i Peking Review, Nr 29 (1964), s. 7-27. (De ”fem kraven” dyker upp på s. 26—27.) De måste vara ”äkta marxist-leninister och inte revisionister”, de måste vara ”revolutionärer som helhjärtat tjänar folkets majoritet i Kina och hela världen”, de måste vara ”proletära statsmän som kan förena sig med och arbeta tillsammans med den överväldigande majoriteten”, de måste vara ”föredömen när det gäller att tillämpa partiets demokratiska centralism” och behärska ”masslinjen” när de utövar ledning, de måste vara ”blygsamma och försiktiga och på sin vakt mot arrogans och impulsivitet”.

3. Det var 1964 som Chiang Ch’ing på allvar började ägna sig åt att ändra på denna situation genom att utveckla den moderna revolutionära Pekingoperan för att ersätta de gamla pjäserna om kejsare, generaler och konkubiner.

4. Jag har inte kunnat identifiera denna figur.

5. Maos bror, Mao Tse-min, tjänstgjorde i Sinkiang från 1938 till 1942 som chef för finansdepartementet i den regering som kontrollerades av den lokala krigsherren, general Sheng Shih-ts’ai, som då samarbetade med Sovjetunionen. När general Sheng bytte allians från Moskva till Kuomintang, arresterades Mao Tse-min i september 1942 och avrättades 1943.

6. Vid ett sammanträde för partiets kommitté för militära frågor i september 1960, presenterade Lin Piao en rapport om vad han kallade de ”fyra sambanden”, kort därefter omformulerade till de ”fyra första”: människornas företräde framför vapnen, det politiska arbetets företräde framför det övriga arbetet, det ideologiska arbetets företräde framför det rutinmässiga politiska arbetet, och den levande ideologins företräde framför den som härrör från böcker. Denna punkt utvecklades i en resolution som Mao själv reviderade innan den antogs av Kommittén för militära frågor. Se Chester Cheng (ed.): The Polltics of the Chinese Red Army (Stanford, Hoover Institution, 1965), s. 33, 66—94. Detta är en översättning från FBA:s Arbetsbulletin {Kung-tso fung-hsun), en hemlig tidskrift för kadrer på regementsnivå och högre nivå, av vilken tjugonio nummer från perioden januari—augusti 1961 föll i händerna på den amerikanska regeringen och därefter publicerades genom Kongressbiblioteket.

7. En Kuomintang-general som kämpade mot kommunisterna under inbördeskriget 1946-49, och senare fungerade som medlem av Nationella försvarsrådet i Peking 1959-60.

8. dvs. U Po och Tu Fu, som behandlats ovan, text 4, not 74.

9. Maos entusiasm för denna tidning, som var Kommunistiska Ungdomsförbundets organ, var naturlig vid denna tid, ty det var just på detta ungdomsförbunds nionde kongress i juni 1964 som problemet ”med att få fram efterträdare” till den revolutionära saken diskuterats ordentligt för första gången (se Peking Review, Nr 28 (1964), s. 6-22). Det förefaller dock en aning ironiskt i ljuset av vad som senare hände, ty Ungdomsförbundet krossades i början av Kulturrevolutionen och upprättades först efter att partiet hade byggts upp på nytt.

10. Sådana undervisningsmetoder som inbegrep fältarbete för att teckna ner gamla människors minnen etc. var vanliga i Kina vid den tiden.

11. Legendomspunna härskare som antas ha bestigit tronen 2356 respektive 2255 och 2205 f. Kr. Speciellt de första två betraktas som föredömen, som visa konungar.

12. Mao tjänstgjorde som chef för propagandadepartementet i Kuomintangs centrala exekutivkommitté under 1925—26.

13. K’ang Tse var en av ledarna för Chiang Kai-sheks blåskjortor, speciellt ansvarig för det specialkommando som under trettiotalet ansvarade för propaganda, säkerhet och arméunderstöd i de områden där Kuomintang kämpade mot kommunisterna.

14. Mao Yüan-hsin var rödgardistisk ledare vid institutet i Harbin under Kulturrevolutionens tidiga stadier. I januari 1967, när en revolutionskommitté startades i Heilungkiang-provinsen, blev han chef för propagandadepartementet. Under våren 1967 flyttade han till Liao-ning-provinsen och blev vice ordförande i Liaonings revolutionskommitté i maj 1968. Vid tionde kongressen i augusti 1973 var han medlem av presidiet.