Vi kommunister strävar alltid efter kollektiv kamp men när det handlar om att sätta igång en kamp där ingen finns så hänger det ändå på att enskilda personer tar initiativ (i sina egna bostadsområden, inte någon annans) och uppmärksammar de problem som finns och börjar bedriva politiskt arbete för att samla folk med sikte på att lösa problemen.
Ta det som en uppgift att prata med alla grannar, läs på vad som händer i ditt eget område och ställ upp ett krav i strid med hyresvärdarnas och politikernas intressen, vill de höja hyran så vill vi troligen driva kravet att sänka hyran. Häng upp lappar i alla portar och be folk att hjälpa till och sätt dit ett telefonnummer (inte bara mejl) så det är lätt att få kontakt.
Om du bor i ett villaområde så finns det alltid andra rättfärdiga krav bortom bostadskampen som man kan driva mot t.ex. stat och kommun och det är en strategiskt viktig fråga att även radikalisera småborgerskapet i kamp mot borgarklassen/-staten (inklusive kommunerna) och dra dem bort från fascismen. Ta det som ett hedersuppdrag att mobilisera dem istället för att förakta dem och betrakta aldrig småborgerskapet som en monolitisk enhet.
Läs på om hyresgäströrelsens historia. Det var kommunister som byggde upp de första kämpande hyresgästorganisationerna och utvecklade dem och inte reformisterna som alltid försökt och alltid försöker stoppa kampen på olika sätt för att inte reta upp hyresvärdarna och förstöra det ”goda samtalsklimatet”. De avskyr vad de helt seriöst kallar ”bråkstakar” (dvs. varje vettig person som faktiskt vill ta strid för hyresgästkollektivet). Eftersom de aldrig sätter press på hyresvärdarna genom, blockader, hyresstrejker, kampanjer osv. så går de in i förhandlingar utan någon som helst möjlighet att flytta fram hyresgästernas positioner. Istället är de beroende av ett ”gott samtalsklimat” så de kan få sina judaspengar av hyresvärdarna, så kallade boinflytandemedel, småpengar som de låter sig köpas med och som bidrar till att de varje år utan vidare accepterar procentuella hyreshöjningar som de sedan alltid presenterar som en seger: ”De ville ha fyra procent och vi fick igenom tre procent, det är faktiskt inte dåligt!”.
Den kämpande hyresgäströrelsen har alltid varit vår rörelse, inte reformisternas. Det är absurt att läsa om hur sossarna idag skrävlar om hur de rensat ut kommunister under perioder precis som rörelsen alltid varit deras. Reformisterna, dessa förrädiska avskum, har stulit hyresgäströrelsen från arbetarklassen och folket och gjort den till ett lydigt redskap för kapitalisklassen. Reformisterna (sossarna) som leder Hyregästföreningen (på de flesta håll) garanterar oavbrutna hyreshöjningar och en lugn och städad hyresgäströrelse som sysselsätter sig med ”trivselaktiviteter” och att spendera ”boinflytandemedel”. De har på många ställen skapat en djupt korrumperad organisation av kaffekokande socialdemokrater som drygar ut sina pensioner med de smulor som hyresvärdarna ger dem.
Vad vi måste göra är att finna de guldkorn som ännu finns på olika håll inom Hyresgästföreningen och förena oss med dem i strid mot klassamarbetsinriktade reformisterna. Det ledande sossebyråkratskiktet löser motsättningar gentemot kampinriktade personer med byråkratiska medel. De ljuger ihop något och utesluter förr eller senare folk som driver en kamplinje. Därför är det inte hållbart att bara arbeta i de gamla hyresgästföreningarna. Tvärtom måste troligen huvudkraften läggas i att bygga upp helt nya organisationer. Det är inte så märkvärdigt som det kan låta. Tre aktiva kamrater med en blogg och en väggtidning kommer definitivt snabbt göra avtryck i ett bostadsområde och säkert bli mer kända än den lokala kaffekokarklubben.
Tänk på bostadsbristen, bankernas jättevinster, gråtande familjer som flyttar en gång i veckan, vräkningar och slumvärdarnas framfart! Det är dags att vi slår tillbaka med all kraft vi har. Sätt fart, inled kampen redan imorgon! Ta initiativ! Ta ditt ansvar! Du har bara ett liv och det är dags att du visar vad riktiga kommunister kan åstadkomma.
