Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Att dagen infaller just detta datum är för att hedra de tre systrarna Mirabel som kämpade emot den yankee-imperialistiskt stödda dominikanske diktatorn Rafael Trujillo som satte vid makten 1932-1961. Det var på dennes order som de tre aktivisterna mördades den 25 november 1960. I Latinamerika hade organisationer för kvinnlig frigörelse markerat dagen som av betydelse redan 1981. Då hölls den första Latinamerikanska och karibiska feministkonferensen i Bogotá, Colombia.
Istället för att göra 25 november till en kampdag tar Förenta nationerna och liknande borgerliga organ och avpolitiserar frågan om våld mot kvinnor till att handla om passiva ställningstaganden. Kampen mot våld mot kvinnor är mer än en simpel fråga om att motverka ett orättfärdigt våld mot kvinnor i allmänhet. Den är i själva verket en nyckelfråga i kampen mot patriarkatet, och därmed även kampen mot förtryck i sin helhet och en kamp som varat i tusentals år. Förenta nationerna har visat sig helt handlingsförlamat när det verkligen gäller att försvara kvinnor och de kan eller vill inte ens anta den mest grundläggande mänskliga resolution, eller göra något alls för den delen, för att hejda det Israeliska systematiska slaktarmaskineriets folkmordskampanj i Palestina, där kvinnor, barn och äldre är överrepresenterade av dem som mördas! Detta sker varje nu dag, och det är en hämnd och ett kollektivt straff för det framgångsrika rättfärdiga väpnade motstånd som aldrig avstannar och som segrar mot i Palestina. I imperialismens försök att hålla världens folk på nere för att utsuga och exploatera, ger de sig på de som de tänker inte kan försvara sig, kvinnor, barn, äldre, krigsskadade, nyfödda, cancerpatienter. Men där har de fel. Kvinnor är inte värnlösa varelser utan utgör en formidabel järnbastion av motstånd, kamp och när de reser sig mot den dubbla bördan kommer de stå längst fram i frontlinjen.
Även i ett land som Sverige, som är imperialistiskt och därmed lever och parasiterar på andra länders börda, ses att politiskt kvinnomassorna är de som främst tar riktiga ställningstaganden och det kan tydligt ses i hur många som sympatiserar med brunskjortorna i det rasistiska skräp till parti som är SD, från de båda könen. Människan är en social produkt och förtryck föder motstånd och detta är en objektiv lag.
Kommunistiska Föreningen belyser därför vikten av den kvinnliga motståndskampen, den är en del av, och fundamental för, krossandet av imperialismen och det förtryck vi ser över hela världen. Kvinnokampen kan inte skiljas, åsidosättas eller nedprioriteras från kampen för makten, för revolutionen, för socialismen och till det slutliga målet kommunismen. Kommunismen betyder slutet på krig, utsugning, privategendom och patriarkatet efter en lång och hårdnackad kamp från världens folk. Det finns inget alternativ för att uppnå mänsklighetens befrielse! Denna befrielse kan naturligtvis inte ske utan kvinnans befrielse!
Kapitalisterna och deras borgerliga stat tjänar på det patriarkala förtrycket och uppdelningen mellan kvinnor och män och på att stärka motsättningen däremellan, på samma sätt som de tjänar på att skapa motsättning mellan invandrare och svenskar. Kvinnor gör den största delen av det obetalda med nödvändiga hushållsarbetet och diskrimineras dessutom på arbetsmarknaden och hålls nere med lägre löner och sämre villkor. Då handlar det inte bara som en enskild diskriminering av nån manschauvinistisk snuskgubbe till chef, utan problemet är så mycket djupare och det finns en systematik i detta då hela nödvändiga grenar av samhällsapparaten, de som är kvinnodominerade givetvis, värderas som luft och ingenting, såsom Sveriges största yrkeskår och de är 130 000 till antalet varav 89% är kvinnor och vi talar såklart om undersköterskorna (lägg sen till vårdbiträden och personliga assistenter osv så klarnar bilden än mer).
Kvinnor underkuvas och förtrycks inom kulturen som blir mer och mer reaktionär och degenererad med dokusåpor, pornografi och annan objektifiering som blir mer och mer vulgär och kvinnofientlig, och tillsammans med den rena ekonomiska utsugningen så förstår vi att, det som uppmärksammas idag, som gäller våldet, är ett resultat av detta: en vedervärdig reaktionär kultur, ett söndra och härska, ett ekonomiskt underkuvande och politiskt missgynnade.
Det är uppenbart att den borgerliga staten och dess våldsmonopol inte bryr sig ett jota om våld mot kvinnor när det gäller de fattiga och mest utsatta i folkets djupa led. Klass avgör mer än kön i det nuvarande mänskliga panoramat.
Däremot när fattigdomen breder ut sig, med hopplöshet och desperation i sitt kölvatten och när unga förortsbor dödar varandra i vad borgerligheten döpt till ”gängvåld”, så tar den borgerliga staten och dess lydiga låssasmedia tillfället i akt att svartmåla invandrare och sprider skräck i befolkningen, i ett försök att öka motsättningarna mellan förort och innerstad, invandrare och infödda och på så sätt Söndra och härska. De använder även denna metod för att öka det statliga våldet och förtrycket genom till exempel det nya förslaget att placera militär i förorterna och använda militärt våld mot civila. Detta är snart en realitet om det inte stoppas av folket! Glöm inte energi- och näringsminister Ebba Buschs önskan att polisen skulle skjuta skarpt in i en blandad folkmassa, där det även fanns barn.
Men detta är inte konstigt då vi har en rasistisk reaktionär regering som öppet dyrkar och älskar folkmord och njuter av att se bilder på dödade palestinska kvinnor och barn och cyniskt avstår i FN-omröstningen om den mest urvattnade och självklara resolutionen för vapenvila. Den svenska imperialistiska staten gör goda affärer, säljer krigsmateriel, med Israel och USA och detta är det kapitalistiska tankesättet: ”om jag själv inte tjänar på det kommer jag inte bry mig om det.”
Men när fattiga dödar fattiga, när kriminaliteten, som är ett samhällsproblem och inte som de säger ett ”invandrat problem” då vill de förklara att folket i förorten är dåliga människor. De skriver och smutskastar oss, men var är denna borgerliga media och var är den borgerliga staten med sina pekpinnar och fördömanden när 5 kvinnor mördades av sina partners inom spannet av mindre än 3 veckor? Var befann sig polisen då?
Svaret är enkelt, när borgarklassen inte tjänar på att belysa eller bekämpa våld kommer den helt enkelt inte göra det. Intresset ljuger inte!
Proletära kvinnor, speciellt i förorterna lever under ett dubbelt förtryck, både under kapitalismens och patriarkatets förtryck. Men med dubbelt förtryck kommer även dubbelt motstånd, en kvinna kommer visa mer slagkraft i revolutionen. Detta ser vi världen över i de mest avancerade kamperna mot imperialismens förtryck, såsom folkkrigen i Peru, Indien, Turkiet och på Filippinerna.
Det krävs även i Sverige att vi utvecklar det proletärfeministiska arbetet; dvs en feminism med en klar röd linje; en feminism som belyser imperialismens roll i det patriarkala förtrycket och ser att vägen för kvinnans ultimata frigörelse från patriarkatets förtryck är en del av hela proletariatets kamp för socialism och kommunism. Det krävs således fler kämpande kommunister för att utveckla denna kamp, därför vädjar vi till alla kämpande: – Organisera er i Kommunistiska Föreningen!
Vi säger:
Krossa det patriarkala våldet mot världens förtryckta kvinnor!
Leve den proletärfeministiska kampen!
Proletär feminism för kommunism!
Fram för återskapandet av Sveriges Kommunistiska Parti!