Undantagstillstånd och aktioner i Peru
I denna artikel publicerar vi utdrag ur en artikel från Föreningen Ny-demokrati samt översättningar ur borgerlig reaktionär media. Bilden för inlägget är en stödaktion utförd av kamrater i Sverige.
Från Föreningen Ny-demokrati
Reaktionen erkänner att följande aktioner har utförts av “de illegala gruvarbetarna”:
- Sabotage: 16 aktioner mot högspänningstorn har listats men fler har genomförts.
- Selektiv förintelse: 1 högt uppsats tjänsteman vid gruvbolaget Poderosa.
- Gerillastrider
Vad säger Ordförande Gonzalo om sabotageaktioner? Det är avgörande att slå till mot och genomföra sabotageaktioner mot gruvdriften, varför? Jo, eftersom den största andelen av Perus valutaintäkter kommer från just denna gruvdrift och sådana aktioner slår direkt mot den peruanska staten och skapar problem för den och utgör veritabla slag mot den statliga ekonomiska verksamheten. Sabotage skapar problem då vi får dem att trassla in sig i deras egna korporativa planer, och dessa vet vi redan är grumliga. Men inte bara det, utan därutöver slår vi mot de “sociala åtgärder” som de tar till i det kontrarevolutionära kriget, och följaktligen försvagas deras kontrarevolutionära väpnade aktion.
Om selektiva förintanden: de syftar till att underminera den gamla ordningen.
Om gerillaaktionens tvågrundläggande stridsformer: de består av bakhåll och överfall. De nyheter som dyker upp redogör för överfallen, men om bakhåll rapporteras blott indirekt, och de måste dras ut mellan raderna i självanyhetstexterna och då förstår vi på det sätt vilket den reaktionära folkmördande arméns samlade väpnade styrkor agerar. De ingriper som regel först flera timmar efter aktionerna.
Jordfrågan är närvarande i kampen mot den gamla statens ansträngning att fördriva bönderna med sina lagar och avtal med de stora imperialistiska gruvbolagen och storbourgeoisien, som är imperialismens lakejer. Som det ligger till är jordfrågan en mycket viktigare fråga: i bergsregionerna ser situationen olika ut, vilket har att göra med gruvdrift osv. För närvarande, med händelseförloppet i landet, som utvecklas med större kraft sedan tidigt 2000-tal och än mer skarpt sedan regeringarna: Alán Garcia (den andra regeringen) och Humala, “kapten Carlos” och fram till idag har frågan om försvaret av gemensamt by-ägd mark, vatten och småskalig gruvdrift mot den stora fördrivningen och berövandet av källorna till liv och arbete för den stora majoriteten som förtrycks av imperialismen, byråkratkapitalismen och halvfeodalismen yttersta vikt.
Vid sidan av det specifika problemet med kokaodlingarna, som har att göra med bönderna i bergsregionerna och i djungelområdet, har ett annat specifikt problem dykt upp, nämligen gruvhantverket (la artesania minera).
När det gäller koka och problemet med statens utrotningskampanj så har det förtjänat särskild uppmärksamhet från Perus kommunistiska parti, eftersom det bakom kampanjen för utrotning av kokabladet inte bara finsn det ekonomiska begäret med att byråkratkapitalismen måste veckla ut sig konkret genom att vräka de bönder som bör där och starta “agrarindustriella” storföretag, utan och detta är viktigare och mer avgörande för dem, kampen mot den så kallade “knarkterrorismen”. Även utanför våra gränser är det ett problem av avgörande betydelse för yankeeimperialismen, och särskilt för just den.
Nu blandar yankeeimperialismen och dess regering, samman detta problem med “narcos…”, från förra seklet till idag och de har utvecklat en hel kampanj i Amerika “mot den organiserade brottsligheten”, där den omfattar bondemassornas och andra fattiga massors ekonomiska verksamhet, såsom den småskaliga och hantverksmässiga gruvdriften. Den senare och andra av massornas skapade aktiviteter för att kunna köpa sina livsförnödenheter står i motsättning till den stora imperialistiska fördrivningen som är ett försök att blåsa liv i byråkratkapitalismen, från gränsen mot Mexiko till södra delen av vår kontinent.
Det är nödvändigt idag att komma ihåg hur de tidigare imperialistiska interventionsplanerna genomfördes, såsom Meridaplanen, Colombiaplanen etc. Planerna de utvecklar i Peru är delar av deras “lågintensiva krig” (LIC är den engelska förkortningen). Som Ordförande Gonzalo säger, har vi en historia av ondskefulla planer som iscensätts av Förenta staterna och utförs av den gamla godsägarbyråkratiska statens folkmordsregeringar i imperialismens, och då främst i dessa jänkares, tjänst.
Den nuvarande folkmordsfascistiska och landsutförsäljande regeringen, ledd av folkmördarinnan Dina Boularte, fortsätter att fullfölja yankee-imperialismens plan för än mer intervention. Det är en “plan för att bekämpa organiserad brottslighet och illegal gruvdrift” som har utlyst undantagstillstånd och satt en av de viktigaste regionerna i landet under militär kontroll, regionen La Libertad och ställt under befäl av det samordnade befälet för de väpnade styrkorna (Comando Conjunto de las Fuerzas Armadas) för folkmord i provinsen Pataz.
Det finns alltså en imperialistisk plan som iscensätts av folkmördarinnan Dina Boularte för att den imperialistiska interventionen ska öka i vårt land. De är en imperialistisk plan, som del av deras “LIC” vars syfte är att förinta folkkriget (den tredje reaktionära uppgiften), men det försöker de dölja genom att kalla de för en kamp mot den “organiserade brottsligheten”, eftersom kontrarevolutionen och revolutionen, som Ordförande Mao har fastställt, måste fostra den allmänna opinionen, för att utan den kan deras planer inte utvecklas. Förr i tiden använde imperialismen och reaktionen kampen mot “knarkterrorismen” för sina kampanjer, men nu tar de sin tillflykt i kampen mot “illegal gruvdrift och organiserad brottslighet”. Kom ihåg fördömandena från kamraterna i Folkets kampfron i Ecuador (Frente de Luchas del Pueblo del Ecuador) och EKP-Röd Sol (PCE Sol Rojo) mot en liknande plan som yankeeimperialismen genomförde i Ecuador genom lakejregeringen i det landet.
De militära aktioner och operationer som utförs av De väpnade styrkornas och polisens förenade kommando i Pataz (Comando Unificado Pataz, de las Fuerzas Armadas y Policía) för att undertrycka de så kallade aktionerna från de “illegala gruvarbetarna”. Sedan en tid tillbaka har olika former av aktioner genomförts som reaktionen och dess media tillskriver “de illegala gruvarbetare i samdräkt med kriminella nätverk”. Dessa aktioner motsvarar folkkrigets olika kampformer.
Sedan mitten av förra året har landets tidningar med större envishet rapporterat om väpnade motståndsaktioner från de oberoende gruvarbetarna, det vill säga de småskaliga gruvabetare som konfronterats med imperialisternas stora gruvdrift och möte konkret deras ekonomiska agenter som är den stora kompradorbourgeoisien (infödda peruaner) och den gamla statens väpnade och polisiära styrkor. Den reaktionära pressen och de civila och militära myndigheterna i landet och regionen La Libertad stämplar dem som del av en “illegal gruvdrift i samdräkt med kriminella nätverk”.
Men självaste representanten för det stora gruvbolaget, som attackerade oss, gav oss även klarhet och möjliggjorde för oss att göra en korrekt bedömning av vad som sker och utvecklas i dessa krigskonfrontationer på Pataz höjder i La Libertad, som är en synnerligen viktig zon som kopplas samman med Huallaga-området (i nordöst – ö.a) och med området Callejón de Conchucos (i syd – ö.a) som går till kusten i regionen Ancash (ännu längre söderut – ö.a) och till den viktiga hamnen i storstaden Chimbote (väster om Ancash – ö.a).
Här följer hans uttalanden som sammanfattar saker och ting mycket bra:Från nyheterna: chefen för gruvbolaget kommunikationsavdelning, Pablo de la Flor bekräftade att de hade “förlorat en arbetare till flöjd av attacken som begicks av brottslingarna i gruvområdet”. Han tillade “vi har förlorat två anställda som har skottskadats”. Sedan betonade han att denna attack inte är den första och att det tvärtom redan finns 14 högspänningstorn som hade sprängts i luften av dynamit utav “illegala gruvarbetare”.
Han sade “Vi befinner oss i en helt outgrundlig situation som dessutom är måttlöst komplex på grund av vad det handlar om i grund och botten samt vad som tidigare har skett. Aktioner från dessa kriminella element av illegala gruvarbetare har infallit samtidigt som illasinnade ligister har genomfört aktioner. Vi har redan förlorat hela 14 torn genom olika sprängladdningar som de satt dit och detta måste tilläggas den olycksaliga förlusten av människoliv som sammandrabbningar har genererat i det förflutna”.
“Efter den här attacken blev ett helt området strömlöst, vilket gör det lättare för dessa brottslingar att ta sig in och där kunna utvinna guld, och det helt illegalt!” (El Comercio)
Vi frågar: sedan när är det olagligt att vara en hantverkmässig gruvarbetare?! Efter att bönderna berövats och fördrivits från sin gemensamt ägda jord, och dessutom den s.k. allmännyttigt ägda statliga jorden och allt överlämnades till imperialisterna och byråkratkapitalisternas storföretag. Det är därför småproducenternas verksamhet kriminaliserades, och sen kom repressionen, förföljelsen av de som utövade denna verksamhet och de som hävdade rätten till denna typ av arbete för landets invånare, för bönderna som fördrevs, för de som blev fattiga i städerna etc.
Ställda inför detta har de småskaliga gruvarbetarna, som kämpar mot imperialismens, och dess lakejer inom storbourgeoisien och godsägarnas, stora fördrivning, som understöds av bajonetterna från deras folkmordsbeväpnade styrkor samt polis med diverse hjälptrupper, trotsigt fortsatt med sin verksamhet. De har organiserat sig och tagit vapen i sina händer. De har tillämpat kämpa och gör motstånd. De har genomfört väpnade aktioner som motsvarar folkkrigets kampformer. Här redogör vi för de aktioner som enligt de reaktionära tidningarna erkänner, vilka för oss motsvarar tre av folkkrigets kampformer; sabotage, selektiva förintanden och gerillastrider. Vi känner inte till andra sätt som kan ha genomförts (den fjärde är väpnad agitation och propaganda – ö.a) på grund av de informationsbegränsningar som censuren ålägger de militära myndigheterna då de genomför ett hemligt kontrarevolutionärt krig.
För ögonblicket kan vi säga att bondemassorna, de småskaliga gruvarbetarna och andra delar av de klasser som bildar revolutionens enhetsfront är väpnade med vad Perus kommunistiska parti (PKP) har lärt dem under mer än 43 år av folkkrig. PKP som med fasthet underställer sig Ordförande Gonzalos anförarskap och hans allmäktiga tänkande, är den hjältemodiga kombattant som leder revolutionen.
Följande är nyheterna från de reaktionära medierna själva:
(Not – när ni nu läser dessa nyheter och notiser nedan, kom då ihåg att när de hänvisar till “döda gruvarbetare” syftar de i allmänhet på legosoldater som anlitas av gruvbolaget och som fungerar som en väpnad hjälpstyrka.)
Följande nyhet publicerades i Infoabe (argentiskt tidning som berör Latinamerika – ö.a)
Peru: oroväckande situation i Pataz: 15 sprängda torn trots att undantagstillstånd har utlysts
Trots att regeringen har utlysts undantagstillstånd står staden Pataz i La Libertad inför en upptrappning av våldet kopplat till olaglig gruvdrift, vilket visar på att en oroande allians mellan organiserad brottslighet och oreglerad gruvdrift. Trots polisens närvaro fortsätter attackerna mot inrastruktur i regionen och vandalismen har nyligen ägt rum.
Staden Pataz, i regionen La Libertad, går igenom en alarmerande situation som får det att verka som ett ingenmansland. Trots att regionen har utlyst undantagstillstånd på grund av hög kriminalitet i norra delen av landet så fortsätter våldet och intensifieras.
Den 5 april utsattes Poderosa-gruvan för två våldsamma attacker som begicks av misstänkta illegala gruvarbetare, som förstörde två högspänningstorn. Denna vandalism lämnade ett tragiskt pris; en död och två skadade.
Situationens omfattning går dock längre än så. Enligt Pablo de la Flor, kommunikationschef på Minera Poderosa, har totalt 15 torn sprängts i området hitills. Denna siffra är ännu mer oroande om vi kommer ihåg att tio arbetstagare miste livet i december förra året och minst 15 skadades i en annan attack.
“Vi befinner oss i en helt outgrundlig situation som dessvärre är måttlöst komplex på grund av vad det handlar om i grund och botten samt vad som tidigare har skett. Aktioner från dessa kriminella element av illegala gruvarbetare har infallit samtidigt som illasinnade ligister genomfört aktioner. Vi har redan förlorat hela 14 torn genom olika sprängladdningar som de satt dit och till detta måste tilläggas den olycksaliga förlusten av människoliv som sammandrabbningar har genererat i det förflutna” säger de la Flor.
Antalet dödsfall kopplade till olaglig gruvdrift är skrämmande och verkar inte upphöra, trots att 300 medlemmar av Perus nationella polis (PNP) och armé finns i området som en del av undantagstillståndet. Men för invånarna i Pataz “fungerar inte denna åtgärd.”
Försvarsmaktens ingripande
General David Ojeda Parra, chef för de väpnade styrkornas gemensamma kommando (Comando Conjunto de las Fuerzas Armadas) och polisgeneral Martín Villalón Trillo, besökte provinsen Pataz en dag efter attackerna. Enligt ett pressmeddelande från myndigheten var syftet med besöket att “övervaka de militära aktioner och operationer som utförs av Pataz förenade kommando, som består av personal från både de väpnade styrkorna och den nationella polisen”, som är utplacerade i området sedan undantagstillståndet utlystes i februari förra året.
De väpnade styrkorna försöker intensifiera underrättelseverksamheten för att gripa de ansvariga för den senaste tidens kriminella handlinga i La Libertad. För närvarande, enligt El Comercio, finns det 510 agenter som bevakar området, inklusive medlemmar av arméns förenade kommando och poliser.
“Området är mycket vidsträckt, tyvärr kan vi inte sitta med trupperna uppe i varje torn, som vi skulle vilja och därför utnyttjar de dessa speciella omständigheter och begår dessa brott”, sade ministerrådetts ordförande Gustavo Adrianzén.
Den organiserad brottslighetens allians med illegal gruvdrift
Pataz registrerar mer än ett dussin dödsfall på grund av attacker orsakade av illegal gruvdrift. Händelserna i Pataz belyser situationen och utmaningarna för gruvdriften i La Libertad-regionen, och belyser de negativa effekterna av att republikens kongress upphävde lagstiftningen mot olaglig gruvdrift.
Enligt Pablo de la Flor utgör attackerna inte bara en fara för Minera Poderosas infrastruktur och personal, utan belyser också spänningarna kring olaglig gruvdrift och dess inverkan på den lagligt etablerade industrin och lokalsamhällena.
Talespersonen för gruvbolaget påpekar att det finns en allians mellan kriminella grupper och oreglerad gruvexploatering, viket förvärrar säkerhetsläget i området. Illegal gruvdrift har kopplats till andra former av brottslighet, såsom narkotikahandel, vilket ytterligare komplicerar bilden.
“Det finns ett perverst äktenskap mellan kriminalitet och illegal gruvdrift som har fått anmärkningsvära uttryck i La Libertad, där ett sammanflöde av olaglig gruvdrift och och kriminalitet har haft katastrofala effekter” förklarar företagets chef för företagsfrågor.
Situationen i Pataz fortsätter att vara kritisk och kräver omfattande svar från myndigheterna för att garantera befolkningens säkerhet och stoppa den illegala gruvdriften och dess kopplingar till organiserad brottslighet.